Framtidens energi finns till havs

Högeroppositionens kärnkraftsvurm är mest tom luft och identitetspolitik – därför gör regeringen rätt som agerar för vindkraften.

GRANNE. Vad skulle du helst ha runt knuten – ett vind- eller ett kärnkraftverk?

GRANNE. Vad skulle du helst ha runt knuten – ett vind- eller ett kärnkraftverk?

Foto: Johan Nilsson/TT

Krönika2022-02-16 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Denna vinter har i mycket kommit att handla om energipolitik. De höga elpriserna i delar av landet tvingade redan i januari regeringen till ett rådigt ingripande för att lindra smällen för privatpersoner.  

Det var en tillfällig åtgärd som var nödvändig även av rättviseskäl – men frågan om vår framtida energiförsörjning stannar inte där. Den är en nyckel för vår framtida välfärd, och intar en så central plats i samhällsbygget att det knappast finns något politikområde som inte berörs av den.  

Så har det blivit tydligt att den inflation som har varit ett hot mot den ekonomiska återhämtningen till stor del har drivits av de höga energipriserna – samtidigt som den hotande konflikten mellan Ryssland och Ukraina har drivit gas- och oljepriserna i höjden.  

Det innebär i sin tur att alla framtida beslut om den svenska och europeiska energiförsörjningen också har en säkerhetspolitisk aspekt – den som gör sig beroende av naturgas, blir också beroende av öppna pipelines och av gasens leverantörer.  

Allt detta är krusningar på vattenytan i energipolitikens hav, och en påminnelse om att de beslut vi fattar idag oundvikligen kommer att få långsiktiga konsekvenser för de kommande årtiondena.  

För om det finns någonting vi vet med säkerhet om framtidens näringar och industrier, så är det att de inte kommer att behöva mindre elektricitet än dem vi har idag, utan mer. Den elektriciteten kommer att behöva ledas genom landet, men den kommer också att behöva komma någonstans ifrån.  

Det kommer att heta att den högerkonservativa oppositionens svar på den frågan är kärnkraften. De vill gärna få det att låta så – men det är i själva verket en sanning med modifikation.  

Högerpolitiker tycker nämligen om att tala om kärnkraften – men de är i nuläget mycket långt ifrån att ha någonting som liknar en sammanhängande plan för att få någon ny sådan till stånd.  

Ibland vill de ha kvar de gamla reaktorerna, ibland vill de skaffa nya. Ibland ska de vara små, andra gånger ska det vara stora. Det faktum att ett sådant projekt inte uppstår ur tomma luften – och att det krävs att någon ska vara villig att investera i det – talar de desto mindre om.  

För dem är kärnkraften mest av allt ett identitetspolitiskt ställningstagande – det låter bra, tekniskt och handlingskraftigt på ett manligt sätt att säga det, gärna medan de poserar för fotograferna i märkeskläder som de låtsas att de är ute och jagar i.  

Tyvärr är deras ord mest luft. Det är ännu ett exempel på det konservativa blockets problem – de tycker om att erbjuda 1900-talets lösningar på 2000-talets problem, utan att ens beskriva hur de ska genomföra dem.  

Då är det glädjande att regeringen agerar istället för att bara prata. Under en pressträff på tisdagen meddelade klimat- och miljöminister Annika Strandhäll (S) att regeringen fattat beslut om Sveriges havsplaner.  

På sikt vill man planera för vindkraft till havs som kan ge 120 terawattimmar – nästan lika mycket som hela elförbrukningen i hela Sverige på ett år.  

Det är en långsiktig lösning för grön energi – men framförallt är det en lösning som det faktiskt finns ett intresse från näringslivet och från gröna bolag för att genomföra. Redan idag finns det förfrågningar om att ansluta betydligt mer än så.  

Det reflexmässiga svaret från högeroppositionen kommer förstås vara att säga nej, och ännu en gång försöka svartmåla vindkraften. Men om du själv skulle tveka vilket alternativ som är bäst kan du ju alltid leka med tanken: Vad skulle du helst ha runt knuten – ett vind- eller ett kärnkraftverk?