”Om man lever tillräckligt länge får man se hur varje seger förvandlas till ett nederlag”.
Orden kommer från Simone de Beauvoir som var en av 1900-talets mest kända feministiska profiler. Simone de Beauvoir var en person som blev vis av erfarenheten och lärde sig att man aldrig får ta en seger för given. Eller att vad som påstås vara en seger överhuvudtaget kan kallas för en seger.
På Socialdemokraternas kongress röstades det igenom att partiet nu vill införa en individualiserad föräldraförsäkring. En feministisk seger utropades och det proklamerades att Socialdemokraterna nu verkligen var ett feministiskt parti. I nästa andetag undrade man som åhörare när denna reform skulle genomföras. ”På sikt” hälsade Stefan Löfven. Vad innebär egentligen ”på sikt”? Kunde man åtminstone inte sätta upp någon sorts tidsplan vilket partistyrelsen tidigare har varit ganska bra på. Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020 och en 90-dagarsgaranti ska garantera alla unga en sysselsättning inom 90 dagar. Men en individualiserad föräldraförsäkring ska ske ”på sikt”?
Mina tankar går direkt till folkomröstningen 1980 gällande kärnkraften. Då vann linje 2 och efter folkomröstningen röstade riksdagen igenom att all kärnkraft skulle vara avvecklad senast år 2010. Nu 35 år senare ser vi att kärnkraften fortfarande är igång. Visst kommer den att läggas ner men det är inte på grund av politikerna utan på grund av att energibolagen går med ekonomisk förlust när det gäller kärnkraften.
Det som gör mig förvånad är att de krafter inom Socialdemokraterna som driver frågan om en individualiserad föräldraförsäkring accepterar att frågan sjabblas bort på det här sättet. Partistyrelsen har inte satt upp ett tidsmål. Vad innebär det när politiker inte kan ge raka svar? Det innebär att de inte vågar säga sanningen. Partistyrelsens egentliga åsikt är att de inte vill ha en individualiserad föräldraförsäkring för att de då tappar väljarstöd, men för att inte splittra sitt parti internt inför man en reform som ska införas ”på sikt.”
Miljöpartiet stödjer en tredelad föräldraförsäkring. Om socialdemokraterna nu kallar sig ett feministiskt parti och dessutom sitter i regeringsställning med Miljöpartiet varför inför man inte en tredelad föräldraförsäkring under nuvarande mandatperiod? Socialdemokraterna pratar om en tredje pappamånad med men det är långt mindre än vad S-kvinnor och andra jämställdhetsivrare inom partiet kräver. En genomförd tredelad föräldraförsäkring är en bit på vägen mot den individualiserade föräldraförsäkringen.
Jag är egentligen inte förvånad att partiledningen lyckas finna en ”kompromiss” som ska göra gräsrötterna nöjda. Det var samma procedur på kongressen 2013 när det var diskussioner om vinster i välfärden. Det mest chockerande är att de feministiska krafterna inom partiet kallar detta för en vinst. De feministiska krafterna måste driva kravet att en tidsplan ska införas (möjlig huvudfråga på nästa kongress?) annars förlorar Socialdemokraterna trovärdighet bland väljarna och bland sina egna medlemmar.
Och vi ska inte glömma Simone de Beauvoirs ord: ”Om man lever tillräckligt länge får man se hur varje seger förvandlas till ett nederlag”.
Frågan jag ställer till alla socialdemokratiska feminister är: Var detta verkligen en seger?