Måns Wadensjö: Den kristdemokratiska röran måste få ett slut

När energiministern och Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch under tisdagen mötte riksdagsjournalisterna var det en pressad politiker som talade.
Hon hade å ena sidan att försöka förklara sin egen linje att förra veckans abrupta sparkning av den nytillsatte partisekreteraren berodde på att han inte klarade av sitt jobb, och inte på den polisanmälan om sexuellt ofredande som partiets europaparlamentariker Sara Skyttedal lämnat in mot honom.
Å andra sidan befinner hon sig också i en öppen konflikt med just Sara Skyttedal angående hennes uttalade stöd för legalisering av narkotika, och hennes erkännande om att själv använda det.
Låter det rörigt nog? Då har vi ännu inte nämnt att Busch också stod inför att förklara hur det kom sig att hon ännu en gång hade hamnat i trassel för sin återkommande tendens att säga sådant som inte är sant, bara för att det skulle passa henne bättre om det faktiskt var sant.
Den här gången har hon blivit KU-anmäld av Socialdemokraterna för att hon förra torsdagen påstod att regeringen skickat in en ansökan om statsstödsprövning till EU-kommissionen angående elstödet till företag, fast någon sådan inte är inskickad.
Det är långtifrån första gången Ebba Busch slirar på sanningen om just regeringens många gånger om havererade försök att uppfylla sina löften om elstöd – och det är svårt att höra Ebba Busch utan att tänka att det inte alls måste ha varit så här det var tänkt att det skulle bli.
Hon tog ju energiministerposten för att vara den som betalar elstödet och den som fixar ny kärnkraft till Sverige, och hade du frågat mig på förhand skulle jag ha trott att det parti som skulle ställa till mest trassel för regeringen skulle vara Liberalerna.
Också de har i Johan Pehrsson en partiledare med svag ställning och en tendens att slarva med sina uttalanden, men de hade ju faktiskt också en högljudd opinion mot partiets helomvändning i den egna riksdagsgruppen.
Liberalernas problem har emellertid fullkomligt överskuggats av den röra som allt det Kristdemokraterna rör vid just nu förvandlas till – och det är en helt och självförvållad röra som nu börjar få allvarliga konsekvenser.
Det var en sak när Ebba Busch själv hamnade i en infekterad hustvist inför valet, erkände och fick ett strafföreläggande för grovt förtal och konsekvent slarvade med sanningen i både den frågan och andra. 
Redan där var förtroendet för henne i mångas ögon förbrukat. Men om det är en sak att göra sådant när man är ledare för ett litet oppositionsparti i riksdagen, så är det faktiskt en helt annan sak att fortsätta i samma stil när man som minister ska agera som en representant för Sverige och de svenska väljarna.
Då reser det nämligen allvarliga frågor både kring hur lämpad hon är för att ha den synnerligen viktiga post hon sitter på, och i vilken mån hon just nu är kapabel att utföra sitt uppdrag.
Det kan kanske komma som en överraskning för Ebba Busch – men en energiminister har faktiskt även andra frågor att svara på än de som gäller vad av det hon säger som egentligen är sant, och hennes åsikter om och konflikter med sina partikamrater.
Den kristdemokratiska röran skadar förtroendet för regeringsmakten, och på den här punkten är statsminister Ulf Kristersson (M) tvungen att agera. 
Det är nämligen hans uppdrag att leda regeringens arbete. Det måste han börja göra nu – för den kristdemokratiska röran kan inte tillåtas vara viktigare än att Sverige har en regering som är förmögen att ta ansvar och fatta rätt beslut.