När barn som Murhaf rakt upp och ner blir utsatta för rasism, både på nätet och utanför ICA. När barnens mammor inte har råd att sätta bra mat på bordet och skolköken måste kompensera för den mat som inte kan ätas hemma. Då är Sverigedemokraternas viktigaste fråga om biblioteken kan ha sagostunder med män i klänning.
Politiken kan förstås fundera på om det ska finnas medel för annat än bokutlåning på biblioteken, om de också ska ha i uppdrag att verka för bokläsning för barn. Men VEM som ska göra det är en detaljnivå som inte är rimlig att politiken ska styra i, skulle politiken ha det ansvaret skulle det behövas många fler heltidspolitiker.
För Sverigedemokraterna är det här inte en fråga om hur vi får barn att läsa, eller ens om barns bästa. För Sverigedemokraterna vill göra det till en fråga om moral och omoral.
Där det flesta av oss ser en artist som läser sagor läser Åkesson in frågor om sexualitet och grooming av barn. Om någon av deras företrädare brytt sig om att sätta sig in i frågan om grooming hade de vetat att det sker i närmiljöerna, bland anhöriga, på skolan och på fritiden. I deras tillgång till olika forum på nätet.
Oron över att barnen ska bli förvirrade verkar också stor i kommentarsfält, det fungerar dock inte på det viset. Barn blir inte homosexuella för att de träffar dragqueens och inga 70-talister tror att de är ugglor bara för att Helge läste fabler eller trodde att de skulle få en Lillstrumpa som syster.
Det Sverigedemokraterna vill är att blanda in den vuxna sexualiteten, där de starkt är emot homosexuella trots att just artisteriet drag inte kräver att du homo. Argumentet de kör med: men tänk om nazister lästa sagor för barn! VA??
I Sverige som är ett fritt och demokratiskt land avkräver vi inte sexualitet eller politiskt ställningstagande vid anställning, det är fullt möjligt att det finns nazistsympatisörer som undervisar barn och läser sagor.
Här får vi också mötas av kultur och media som är fritt från klåfingriga politiker och det är en del av demokratin att vi inte älskar allt vi möter.
I Åkessons saga presentera sig artisten Vinhoran på sagostunden, i verkligheten tar artisten en ny roll vid sagoläsning som många verksamma kulturarbetare gör. Finns det människor som hänger sig åt det nazistiska tankegodset som ägnar sig åt att berätta sagor? 20 procent av den vuxna befolkningen tar Åkessons sagor för sanning. De har aldrig själv varit i en förort men berättar livligt om hur hemskt det är där, de berättar också om dessa rysansvärda sagostunder med groomande bögar trots att de aldrig satt sin fot på en sagostund. Till skillnad från våra barn, som de allra flesta vet att vargar inte kan tala och förstår att vargen faktiskt tänkt äta upp Rödluvan – så har jag mött vuxna som faktiskt tror på Åkesson. Som vägrar se att det finns en större plan bakom det som sägs och görs.
Björn Söder tar dock bladet från munnen på Twitter. "Kulturkriget har börjat. Och nu ska konservatismen vinna".
Söder använder ord som dekadens och hävdar att borgerligheten är kastrerad.
Vill verkligen 20 procent av Sveriges befolkning att politiken ska bestämma vilka filmer de ska se, vilka böcker de får läsa, vilken nyhetsmedia som de får konsumera? Jag hoppas ni vet i vilka stater det ser ut på det viset. Om ni inte tror på mig, så tro åtminstone på att Söder menar det han säger.