Vi bor i skogen, pÄ en rullstensÄs som inlandsisen lÀmnat efter sig, dÀr vattnet delats i en liten och en större sjö. Det hÀr Àr ett omrÄde som togs upp för fritidsboende för 60 Är sedan dÄ lastbilscentralen skulle börja anvÀnda en del av sandÄsen för att ta ut massor och krossa sten, larvade in och började bygga en vÀg och upptÀckte sÄ fint det var. Min pappa var en av Äkarna som skaffade en tomt nÀra den lilla sjön och min morfar och farfar hjÀlptes Ät att bygga stugan. Mamma hade ropat in en gammal bagarstuga för 800 kr och sen kom morfar och rev och farfar hjÀlpte till och fick bland annat rikta spiken sÄ att morfar kunde slÄ in den igen, i brÀdor som flyttats till ett nytt stÀlle. För mig berÀttar det hÀr om att material var dyrt men tid billigt. LÀnge skulle vi istÀllet slÀngt och köpt nytt. Nu hÄller det dÀr pÄ att Àndras, det ska sÀgas, om Àn vi inte Àr tillbaka till 1960.
Vi har under Ă„ren fixat och donat i stugan. Vi har tillĂ€ggsisolerat dĂ€r vi kommit Ă„t, satt in en luftvĂ€rmepump och dragit in vatten och avlopp. Och nu bor vi hĂ€r pĂ„ heltid. Varje Ă„tgĂ€rd som vi gjort har stĂ€llts mot klumpen i magen nĂ€r jag fĂ„tt rĂ€kna pĂ„ hur mĂ„nga trĂ€d som mĂ„ste offras. Min pappa var likadan. âDet gĂ„r fort att fĂ€lla trĂ€d men det Ă€r lĂ„ng leveranstid om man vill ha dem tillbakaâ ekar det i mitt huvud. Sambon himlar med ögonen och ser pĂ„ trĂ€d pĂ„ ett helt annat sĂ€tt â som nĂ„nting som Ă€r i vĂ€gen. Han tittade misstĂ€nksamt pĂ„ mig under en lĂ„ng tid nĂ€r jag sjĂ€lv föreslog att nĂ„gra tallar pĂ„ baksidan skulle ryka för att skapa bĂ€ttre parkeringsmöjligheter. Det var som att han trodde att jag i nĂ€sta andetag skulle begĂ€ra att fĂ„ nĂ„nting annat i retur. Men hĂ€r Ă€r det öppet hus för mina syskon som ocksĂ„ vuxit upp med stugan, deras barn och barnbarn och alla deras kompisar som vill grilla och umgĂ„s under vĂ„rsolen eller bada hela dagarna pĂ„ sommaren â och rĂ€tt mĂ„nga kommer med bil. Fem tallar fĂ€llde vi.
Det gÄr Ät ohemult mÄnga kilowattimmar pÄ ett Är för att hÄlla oss varma och bekvÀma, fler Àn i det större huset som vi bodde i tidigare. LuftvÀrmepumpen gjorde stor skillnad, det ska sÀgas, men vi fÄr elda en hel del i spisarna ocksÄ nÀr det Àr kallt. Och jag lÀser pÄ och funderar och försöker bli klok pÄ om vi inte kunde fÄ el och vÀrme lite billigare. Jag fÄr span pÄ en kille i JÀmtland som lyckats stÀlla om sitt hus sÄ att de nÀstan Àr sjÀlvförsörjande pÄ el och det öppnar sinnet litegrann. Jag ringer honom och lyssnar pÄ hans berÀttelse om solceller pÄ taket, en större vÀrmepump med vattenburen vÀrme och sÄ stora batterier i förrÄdet och hur han rÀknat hem det. Jag vet att mÄnga stirrar sig blinda pÄ investeringssumman men det hÀr Àr hemmaplan för en civilekonom. Man mÄste jÀmföra dagens Ärliga driftskostnad för den lösning man sitter med mot morgondagens kostnad för en lÀgre förbrukning och lÀgga pÄ rÀntor och amorteringar för det man investerar i. Om summan blir lÀgre sÄ Àr man pÄ rÀtt vÀg och ju högre elpriser vi stÄr inför, desto lÀgre blir risken att göra fel. Men det Àr en ganska stor investering och ganska mycket att lÀra sig.
Att sÀtta upp den mÀngd solceller vi behöver krÀver att vi tar bort en och annan tall. Jag lÀser Svenska KraftnÀts analyser om att vi snart kommer att se dagens elpriser permanentas och fÄr en knuff framÄt. Tills jag tittar ut genom fönstret och undrar vilken av mina sidor som kommer att vinna. TrÀdkramaren eller civilekonomen. Jag vet nog svaret lÀngst inne. Och motorsÄgar finns det ju gott om.