Alkohol hör ju som till, eller?

Ner till Kust ringlar kön till Systembolaget. Det är ju allt jämt pandemi och Systembolaget tar sitt ansvar och släpper inte in hur många som helst i butiken åt gången, vilket är en förklaring. Att det är dagen före midsommarafton kan förstås förklara en hel del också.

Jag tycker det är lite pinsamt att stå där. Det känns på något vis lite mer desperat att anse att behovet av alkohol är värt att stå i en lång kö för. Men det är ju midsommar. Det ska ju vara snaps. Kanske lite rosé. En kall öl. Svensk kultur är alkoholkultur. Vi som befolkning klarar inte av att fira våra högtider utan att strax innan lämna hyllorna inne på Systembolaget ekande tomma.

Under flera års tid har Piteå-Tidningen tillsammans med flera andra aktörer haft fokus på alkoholkulturen och dess skadliga effekter på oss. Detta under oktober månad, med projektet ”Sober October”. Det är ingen hemlighet att alkohol skördar liv, förstör relationer, och bidrar till ökat våld i samhället. Självklart behöver vi problematisera detta.

När jag fick frågan om jag ville vara ambassadör för Sober October fick jag förklarat att det inte handlade om att skambelägga folk för att de dricker alkohol, utan bara mer lyfta frågan ur ett samhällsperspektiv. Jag hade inga krav på mig att låta bli att dricka bara för att jag var ambassadör, men jag valde att göra det ändå. Det hade känts konstigt att på veckorna skriva i tidningen om problematiken som alkohol medför, för att sedan dra shots på krogen under helgen.

Men jag lät inte heller bli att gå på krogen bara för att jag lät bli alkohol, för poängen var ju också att vara ambassadör och där ingår det ju någonstans att inte förändra sitt liv bara för att man låter bli att dricka. Jag älskar att festa, jag älskar att dansa. Och dessa saker ska, i en perfekt värld, inte förutsätta alkohol.

Men är det så då? Det var mycket lättare för mig att säga “självklart låter jag bli alkohol i trettio dagar” när dessa trettio dagar var i oktober månad. Hade det gått att köra ”Sober June”? Jag är inte helt säker.

Jag försöker hela tiden ifrågasätta normer som jag vet är skadliga, oavsett vilka normer det handlar om. Men vi är ju också alla produkter av det samhälle och den kultur som format oss, och jag kommer nog inte sluta dricka alkohol helt. Det jag däremot vill försöka göra, året om, är att inte bidra till ökad alkoholkonsumtion. För kommentarer som ”vad tråkig du är som inte dricker” kommer man sällan undan ens i en högtidsfattig månad som oktober.

Jag har även slutat lägga ut på sociala medier att jag dricker alkohol. Detta har varit svårare än man kanske kan tro. Ett glas mousserande i solen känns som att det hör till semestern. Det är lite lyxigt. Och på sociala medier tenderar vi ju att vilja visa upp det lyxigaste och bästa vi är med om. Egentligen är det ju konstigt att en rusdryck ska kännas som något av det bästa som vi vill visa upp för andra.

Jag hoppas att alla Piteå-Tidningens läsare också tänker till om den här typen av alkoholvanor. Jag kommer som sagt ändå dricka alkohol då och då, men jag kan sluta bidra till känslan av att alkohol ”hör till” när det handlar om högtider, festligheter, semestern och så vidare. Det är liten förändring som alla kan göra.

Det är kanske på grund av dessa reflektioner jag ändå ganska nyligen i mitt liv har gjort som också gör att jag tycker det är pinsamt att stå i den där kön till Systembolaget torsdag eftermiddag. Men det betyder ju också att någonting sker med mig och min inställning till alkohol, vilket ju är positivt.