Nu kolonialiseras Afrika på nytt
Långt bort från vår svenska horisont håller historien på att upprepa sig. Den rike vite mannen kommer om igen och lägger den afrikanska kontinenten under sig. Förra gången tog man hela länder. Nu köper man upp mark i kapitalismens namn. Skillnaden är hårfin.
Mellan åren 2003 och 2008 så fördubblades världsmarknadspriset på vete och majs. De utländska investerare som köpt upp mark i Afrika gräver guld, medan de bybor som sålt sin mark inte har råd att köpa den mat som produceras.
Foto: DENIS FARRELL
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Fenomenet kallas "land grabbing" och innebär att lokalbefolkning och politiker ute på den afrikanska landsbygden lockas att hyra ut, eller sälja sin mark, till utländska investerare efter löften om jobb och satsningar på skolor och vårdcentraler i området. Mark som man tidigare nyttjat för grönsaksodling och för djurens bete. Mark som varit viktig för den lokala ekonomin och livsmedelsförsörjningen i området. Mark som nu nyttjas för att producera livsmedel som säljs på världsmarknaden och vars vinster inte kommer byborna till del utan hamnar i någon annans ficka.
Löftena om jobb och satsningar i lokalsamhället visar sig också tomma. Kolonialismen har visat sitt hårda ansikte igen.
Aktörerna som nu lägger Afrika under sina fötter är inte desamma som under den tidigare kolonialiseringen av Afrika. Nu är det främst aktörer från USA, Kina, Japan, Indien, Sydkorea och rika Gulfstater som Saudiarabien och Förenade arabemiraten som upptäckt möjligheterna att trygga sin livsmedelsförsörjning för en framtid där man fruktar brist på livsmedel, och samtidigt tjäna grova pengar genom att köpa billig mark i Afrika och sälja sina produkter dyrt.
Många afrikanska länder har lockats i fällan med förhoppningar om att dessa utländska investeringar ska kunna bidra till fler jobb för befolkningen, säkrad tillgång till mat på den lokala marknaden genom effektivare jordbruksmetoder och nya kunskaper kring hur jordbruk kan bedrivas.
Men resultaten har ofta blivit de motsatta. Sönderslagna ekosystem, människor som förlorat rätten att nyttja marken för den egna försörjningen, ja hela byar som har förlorat större delen av sin livsmedelsförsörjning. Fler människor än någonsin har i dag behov av matbistånd för att kunna överleva. Det är land-grabbingens sanna och grymma ansikte.
Ännu ser vi bara början på en skrämmande utveckling som troligtvis bara kommer att accelerera i takt med att problemen kring jordens livsmedelsförsörjning blir större. Detta i sken av kombinationen mellan den fortsatta befolkningsökningen på vår jord och de klimatförändringar som förutspås. Därför måste vi agera redan nu och mota Olle i grind. Vi kan inte offra den afrikanska befolkningen på vårt välfärdsaltare. Ska Afrika bidra till att lösa världens matproblem ska Afrikanerna också få njuta sötman av de vinster som detta ger. Det är omoraliskt att vi i andra delar av vår värld ska lösa våra problem genom att exploatera Afrika och skapa än större problem för befolkningen på denna kontinent.
Därför gäller det att tänka efter ett varv extra när man hör vår svenska biståndsminister mäs sa om att utländska investeringar gör större nytta än bistånd i dessa delar av världen. Visst är det så, men då måste investeringarna vara såväl miljömässigt som etiskt riktiga. Afrikas folk frigjorde sig inte från det koloniala oket bara för att bli offer för nya exploatörer. Det måste vi sätta stopp för!