Integrationen är ett gemensamt ansvar

Graden av ansvarstagandet för den svenska integrationspolitiken har skiftat kraftigt mellan landets kommuner. Ett antal kommuner har tagit ett oproportionerligt stort ansvar. Nu måste alla landets kommuner ta sitt ansvar, anser Socialdemokraterna.

Betydelsen, av goda kunskaper i det svenska språket, för en lyckad integration betonas i den nya socialdemokratiska integrationspolitiken som presenterades i förra veckan.

Betydelsen, av goda kunskaper i det svenska språket, för en lyckad integration betonas i den nya socialdemokratiska integrationspolitiken som presenterades i förra veckan.

Foto: Lars Pehrson/SvD/SCANPIX

INTEGRATIONSPOLITIK 2010-02-26 06:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Luciano Astudillo, riksdagsman från Skåne, och Anders Lago, kommunalråd i Södertälje, presenterade i förra veckan den nya socialdemokratiska integrationspolitiken. Utgångspunkten för den nya integrationspolitiken är det gemensamma ansvaret för den svenska integrationspolitiken. Socialdemokraterna är beredda att gå så långt som lagstiftning om inte samtliga svenska kommuner tar sitt ansvar för integrationspolitiken. Denna Lex Vellinge, som i praktiken är en omskrivning av socialtjänstlagen, innebär att det blir obligatoriskt för samtliga kommuner att ta emot flyktingar. Det är inte ett fåtal kommuner som ensamma ska förverkliga den svenska integrationspolitiken. Bristen på solidariskt ansvarstagande har varit särskilt uppenbart när det gäller de ensamkommande flyktingbarnen. Många har blivit sittande alltför länge på transitboenden och på mottagningsenheter i ankomstkommunerna.
Det kan finnas risk att Lex Vellinge kan komma att bli symbolisk, men även detta kan ha sitt värde. Det krävs ibland konkreta handlingar för att kunna bryta normer och i grunden förändra attityderna i ett samhälle. Rädslan att möta det okända kan bara brytas genom möten mellan människor. Det är där en sådan lag kan bryta mark och bana väg för ett humanare synsätt. Så både principiellt och moraliskt är lagstiftning à la Lex Vellinge riktig.

Men integration handlar om så mycket mer än bara att få ett boende i en kommun. Den socialdemokratiska integrationspolitiken tar därför en mycket tydlig utgångspunkt i tanken om att stärka arbetslinjen och korta vägen in i jobb. Astudillo och Lago föreslår därför att språkundervisningen ska förbättras och dessutom yrkesanpassas för att underlätta inträdet på den svenska arbetsmarknaden så att de nyanlända snabbare kan ordna sin egen försörjning. För att lyckas med detta krävs en tydligare individualisering av introduktionen i det svenska samhället, därför föreslår Socialdemokraterna att individuella etableringsplaner ska upprättas för de nyanlända så snart de erhållit uppehållstillstånd. För de nyanlända barnen, oavsett om de är ensamkommande eller ej, måste mottagandet i skolan förbättras. Obligatoriska förberedelseklasser kan vara en väg att gå. Att ge skolorna resurser att stödja det enskilda barnets utveckling i den reguljära skolan är en annan.

Grunden för den socialdemokratiska integrationspolitiken sammanfattas på ett utomordentligt sätt av Luciano Astudillo när han säger: "När människor flyttar sprids arbetskraft, kunskap och idéer; nätverk växer och nya möjligheter uppstår. Men det tar alldeles för lång tid för många nyanlända flyktingar och invandrare att etablera sig i arbete. Alla måste få möjlighet att försörja sig själva i vårt land. " När människor känner att de får bidra till sin egen försörjning och samhällets utveckling utifrån sina egna förutsättningar har integrationen lyckats. Det är målet för socialdemokraternas integrationspolitik.
Läs mer om