Vardagshjältar i Europas sista diktatur

Den 20-22 november var jag inbjuden av Liselotte Olsson på Internationella Palmecentret att delta i en jämställdhetskonferens tillsammans med Miljöpartiet och liberalernas motsvarighet till Palmecentret.

Hans Hansson är initiativtagare till Piteås mansmottagning som öppnar i vinter.

Hans Hansson är initiativtagare till Piteås mansmottagning som öppnar i vinter.

Foto: Sanna Eriksson

GÄSTKRÖNIKA2009-12-02 06:00
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Konferensen syfte var att stimulera demokrati och mänskliga rättigheter i Vitryssland. Den samlade demokratiska oppositionen i Vitryssland bestående av drygt tio partier deltog med sina partiledare och ansvariga för jämställdhetsfrågor. Och vad är då så speciellt med det?

Internationellt utbyte för att utveckla demokrati och mänskliga rättigheter är alltid speciellt. I synnerhet som konferensen inte kan hållas i det aktuella landet av säkerhetsskäl. KGB, som fortfarande verkar som säkerhetspolis i Vitryssland, infiltrerar och kontrollerar alla politiska rörelser i Vitryssland. För att kunna tala och utbyta åsikter fritt lades konferensen på okänd ort i Litauen. När vi anlände till Vilnius visste vi alltså inte vart vi skulle, det fick vi reda på först vid framkomsten.
De mest aktuella politiska frågorna dryftades ur ett jämställdhetspektiv. Arbetsmarknad, socialförsäkringssystem, omsorgsfrågor, ekonomiska krisens verkningar samt mäns våld mot kvinnor. Intressanta och viktiga frågeställningar, stimulerande diskussioner. Men allt överskuggades av de fullständigt ofattbara förhållanden som den politiska oppositionen verkade under.

Diktatorn Lukasjenko kontrollerar alla viktiga och vitala delar av samhällsapparaten. Han ska godkänna kandidater som får ställa upp i valen. Som kandidat ska man blottlägga sina privata förhållanden, bland annat ska varje privat banktransaktion kunna redovisas, om inte anklagas man för svartjobb och diskvalificeras som kandidat.
Som oppositionspolitiker kan man inte räkna med att få offentliga arbeten (privata existerar knappast) eller bli avskedad från befintliga. Blir man för stark och självständig parlamentsledamot och kritiserar Lukatjenko blir man inte omvald, oaktat att man har folkligt stöd.
Vallokalerna bemannas av Lukatjenkos folk. Vilka valkretsar man ska tillåta oppositionen vinna avgörs även det av Lukatjenko då även de formellt ideella valförättarna är kontrollerade av regimen. Detta i ett land som inte ligger längre bort från Piteå än Göteborg gör!

Det största intrycket gör dock de människor vi träffade. Besjälade av att bekämpa ett ovärdigt system, av att kämpa för demokrati och rättvisa. Speciellt kvinnorna gjorde stort intryck på oss. Trots att de tillhör en allians av demokratiska partier har de motstånd som måste besegras inte bara inom den korrupta regeringen utan även inom de egna partierna. Även oppositionens ledande roller besätts av män med mycket traditionella roller och värderingar. Ändå orkar de att engagera sig. Orkar att lägga timmar, dagar och nätter av sitt liv för att skapa ett bättre samhälle. De är verkligen vardagens hjältar!
Läs mer om