LEDARE: Ansvarsfulla fackliga organisationer

När LO presenterade sina lönekrav för 2010 års avtalsrörelse med krav på löneökningar på minst 2,6 procent och särskilda lönesatsningar på låglönegrupperna gick Svenskt Näringsliv i taket och beskyllde LO för att fullständigt strunta i företagens villkor och samhällsekonomins bästa. Svenskt Näringslivs vice VD Christer Ågren säger, enligt ett pressmeddelande från Svenskt Näringsliv, följande: " LO-förbundens avtalskrav är djupt oroande och skulle, om de tvingas igenom, göra det svårare att driva företag. Förutsättningarna för svenska företag att så snabbt som möjligt ta sig ur krisen försämras och återhämtningen fördröjs. LO-kraven är motsatsen till vad företag, medarbetare, arbetslösa och Sverige behöver krisåret 2010."

Ågren fortsätter: "Att inte ta hänsyn till företagens lönsamhet och det största BNP-fallet sedan kriget när dessutom arbetslösheten fortfarande växer är att inte vilja se verkligheten som den är."
Ska man tro på Svenskt Näringsliv och dess vice VD är LO ett hot mot företagen och företagarna i Sverige. Men är det verkligen så illa? Eller finns det andra bilder av verkligheten? Och är det verkligen så att de fackliga organisationerna inte tar ansvar?

Naturligtvis är verkligheten en annan. De retoriska greppen är naturligtvis hårda när man positionerar sig inför en avtalsrörelse och visst är det lätt hänt att bilden målas i bländande vitt och kolsvart utan tillstymmelse till gråskala och nyanser.
Det är bara att gå ett antal månader tillbaka i tiden och se på hur IF Metall agerade när de gick med på det krisavtal som förhandlades fram inom industrin med förkortad arbetstid i utbyte mot lönesänkningar för att motverka uppsägningar. Detta om något vittnar om medvetenhet om hur verkligheten för företagen ser ut och ett ansvarstagande för företagens möjligheter att komma starka ut ur krisen.

Men det vittnar också om ett ansvarstagande för de egna medlemmarna och hur symbiosen mellan arbetsgivare och arbetstagare fungerar. Det är att ta vara på medlemmarnas intresse att värna om företagens överlevnad. Här visade IF Metall prov på flexibilitet och ansvarstagande. Precis det som Svenskt Näringsliv brukar beskylla de fackliga organisationerna för att sakna.
På många håll i vårt land pågår det också intressanta saker i de fackliga organisationerna. Diskussioner om hur man ska kunna utveckla och stärka yrkesrollen hos medlemmarna, men också diskussioner om hur man ska kunna bidra till att stärka företagens utvecklingsmöjligheter och bidra till högre effektivitet och lönsamhet för att trygga jobben långsiktigt. Den största utmaningen i dessa fall är att bli trovärdiga hos arbetsgivarparten. Många gånger möts man med misstänksamhet och misstro. "Vad är facken nu ute efter ... "

Att bidra till starka och välmående företag är att värna om medlemmarna. Men då krävs ett ömsidigt förtroende och ett ömsesidigt givande och tagande.
Där ute i verkligheten finns en annan bild än Christer Ågrens. Bilden av ansvarstagande fackliga organisationer som värnar om medlemmarna, och företagen. Den bilden måste också få komma fram, så att även Svenskt Näringsliv kan upptäcka den.

Ledare: Ansvarsfulla fackliga organisationer

Den bild som arbetsgivarsidan med Svenskt Näringsliv i spetsen försöker måla upp av de fackliga organisationerna är bilden av ansvarslösa betongmässiga kravmaskiner som helt struntar i företagens förutsättningar och villkor. Detta stämmer inte. Bilden behöver verkligen nyanseras.