I Sverige är det tabu att prata om att ägandet till företagen kan påverka hela samhällets utveckling. Inga journalister eller ekonomer granskar kritiskt ägarna. Går företagen bra hyllas de- går det uselt är det utlandets fel. Facket verkar ha tappat gnistan och förmågan att göra bredare analyser. Se den totalt okritiska bild som getts av utvecklingen inom landets viktigaste dynasti - Wallenberg. Finns det numera inga ekonomijournalister eller ekonomisk forskning värd namnet?
I decennier fanns familjen med som dynamiska utvecklare av de flesta svenska storföretag. Där fanns Enskilda banken, Stora Kopparberg, Sandvik, LM Ericsson, ASTRA, SAAB, Scania, Asea, Atlas Copco men även SAS och mängder av andra företa.
Imperiet växte snabbt från 1930 talet då man tog över en rad industrier ofta till vrakpriser. Typiskt var långsiktigheten och uthållig forskning av världsklass som var något annat än kvartalskapitalism. Ledningen höll sig med ekonomiska rådgivare av klass som vågade säga emot. De anställda hade unik trygghet. ASEA hade nog aldrig avskedat en enda anställd.
Men vad finns kvar av denna på utveckling och innovationer baserade verksamhet? Enligt medias hyllningskör verkar allt vara frid och fröjd. Den enda kritik som hörts gällde den sanslösa miljardbonusen till Barnevik när han lämnade vad som varit ASEA. Alla som tar ekonomiska beslut måste få göra misstag men här borde det finnas gränser.
Flaggskeppet SE-banken frodas i det konkurrensfria och allt lägre beskattade klimatet i Sverige men hade delansvar för bankkrisen för 20 år sedan och finanskrisen 2009. Vi skattebetalare räddade företaget. SAS har ständiga förluster, ASEA försvann in i schweiziska ABB, Fläktfabriken blåstes till utlandet, Ericson har överlevt i hårdbantat skick, anrika Stora Kopparberg blev Stora och mest finskt, Astra med sin otroliga forskning är en skugga av sitt forna jag och styrt av utlandet, SAABs bilar finns inte längre, Scania ägs av tyskarna, i Sandvik tillsatte man en vd som flyttat kontoret till Stockholm och lagt ned massor av fin produktion.
Andra affärer har blivit rena fiaskon. Man sa nej till att nästan gratis ta över NOKIA, ASEA brände tiotals miljarder på att i smyg köpa asbestsmittat företag i USA, och Stora felköpte i Tyskland och man brände miljarder på IT bubblan. Forskningen i ASTRA, ASEA och SAAB floppade. Tänk om imperiet hade haft bättre ledning och kunniga ekonomiska rådgivare. Vi hade då kanske haft en utveckling mot mer kvalificerade jobb med högre löner i stället för att som nu bli ett låglöneland med enkla jobb? Om Stora hade varit svenskägt på det gamla sättet hade då verkligen bra ståljobb i Borlänge flyttats till Finland och Ericsons till Polen?