Ibland är det som om vissa saker passerar utan att få den uppmärksamhet de förtjänar. I förra veckan lämnade Socialdemokraternas partiordförande Stefan Löfven ett viktigt besked inför höstens val. För att kunna uppfylla det socialdemokratiska målet om att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020 måste Riksbanken ges ett arbetslöshetsmål som ska vara lika styrande som det redan befintliga inflationsmålet.
Detta är inte vilket besked som helst utan en avgörande omläggning av den ekonomiska politiken som förtjänar långt större uppmärksamhet än den ännu rönt. Det socialdemokratiska beskedet ligger helt i linje med den kritik som Lars E O Svensson, tidigare vice riksbankschef och en av världens främsta experter på penningpolitik, framfört och som tidigare har uppmärksammats här på ledarsidan. Enligt Svensson har den penningpolitik som Riksbankens fört, och som enligt honom inneburit att Riksbanken hållit inflationen alldeles för låg under lång tid. Svensson hävdar att arbetslösheten varit en knapp procentenhet lägre om Riksbanken lyckats hålla sitt inflationsmål och att 38 000 arbetslösa kunnat få jobb. Hade Riksbanken dessutom haft ett arbetsmarknadspolitiskt mål för penningpolitiken hade arbetslösheten kunnat pressas ännu lägre.
Men det är inte bara från Lars E O Svensson som kritik har förts fram. Kritik har kommit såväl från vänster som från höger. Det är lovande inför framtiden, eftersom en förändring av målen för penningpolitiken måste förankras över blockgränsen för att få den legitimitet som krävs.
Vad skulle då ett arbetslöshetsmål för penningpolitiken kunna innebära, och är det verkligen möjligt att förena med dagens inflationsmål eftersom det enligt klassisk ekonomisk teori finns en direkt konflikt mellan låg inflation och låg arbetslöshet?
I dagsläget innebär Riksbankens inflationsmål att arbetet med att hålla inflationen i schack måste prioriterar och därmed uppstår en situation där arbetslösheten tillåts dra iväg. Möjligheten hade funnits för Riksbanken att motverka detta genom att föra en betydligt mer expansiv penningpolitik. Riksbanken behöver inte ens försöka hitta balans mellan inflation och arbetslöshet utan ska ensidigt koncentrera sig på inflationssidan.
Skulle det i Sverige idag ha varit omöjligt att kombinera låg inflation med en sjunkande arbetslöshet? Knappast! Det råder för närvarande ingen som helst konflikt mellan att nå inflationsmålet och att minska arbetslösheten. I dagsläget förutsätter båda en avsevärt mer expansiv penningpolitik än den som Riksbanken för. Hade Riksbanken bara låtit inflation uppgå till den nivå som inflationsmålet fastställer hade redan mycket varit vunnet i kampen mot arbetslösheten – i alla fall om man ska tro Lars E O Svensson.
Det är därför oerhört viktigt att Stefan Löfven klargör den socialdemokratiska inställningen i denna fråga inför höstens val. Han visar därmed att han är beredd att använda hela verktygslådan för att verkligen bekämpa massarbetslösheten i vårt land. Det beskedet är oerhört välgörande inför höstens val. När väljarna går till valurnorna den 14 september får det inte finnas någon tvekan hur långt partiet är berett att gå för att se till att fler får jobb i vårt land.