Murar måste fortsätta falla!
I går firades tjugoårsjubileumet av Berlinmurens fall. Den dåvarande överstelöjtnant en Harald Jäger fattade vid 23.20-tiden helt själv det avgörande beslutet som innebar att bommen vid gränsövergången vid Bornholmer Strasse öppnades och människor kunde fritt strömma över gränsen. Detta var första steget i den kedja av händelser som ledde fram till Tysklands återförenande.
Sent på kvällen den nionde november 1989 öppnades gränspassagen vid Bornholmer Strasse. Denna natt passerade ca 25 000 människor gränsen mellan Öst-Berlin och Väst-Berlin. Uppretade människor fortsatte dagarna efter att rasera muren. Denna bild togs den elfte november.
Foto: Lionel Cironneau
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
re på den europeiska agendan än de gjort. Murens fall var bara första steget i omdaningen av Europa, och då främst Östeuropa. Diktaturerna i öst föll som dominobrickor och frigörelsen från det kommunistiska förflutna började. En process som fortgår än i dag.
Återförenandet av Tyskland måste också ses som en bidragande faktor till den europeiska unio-nens utveckling och förstärkandet av det Europa vi ser i dag.
EU:s östutvidgning dröjde visserligen mer än femton år och processen fortsätter. Det Europa vi ser i dag är ett annat Europa än då, den
nionde november 1989.
Berlinsmurens fall borde ha lärt oss att se vikten av att rasera murar i vår omvärld, och att motverka att nya murar byggs. Bevekelsegrunderna för byggandet av Berlinmuren tedde sig fullt rationella för de östtyska makthavarna. Lika rationella skäl upplever sig nog de israeliska makthavarna ha när de bygger murar mellan Israel och Palestina. Rationella för dem vars syften gynnas, men lika begränsande och frihetsbegränsande för de som stängs inne och omsluts av dessa murar och hinder. Vi borde därför ha lärt oss något om vårt ansvar att riva ner befintliga murar och stoppa att nya murar byggs upp.
Även om Berlinmuren och muren mellan Israel och Palestina var och är konkreta och synliga murar så finns det också osynliga murar som begränsar människors frihet och möjligheter att förverkliga sina livsdrömmar. Och här är den europeiska unionen inget gott
exempel. Den handelspolitik, fiskepolitik och jordbrukspolitik som unionen för är inget annat än murar mot omvärlden. Murar som skyddar den inre marknaden och stänger andra aktörer ute så länge det inte sker på unionens villkor och gynnar unionens medlemmar. Ett annat område är asyl- och migrationspolitiken där öppenheten och generositeten mot människor som söker skydd från politiskt förtryck tyvärr minskar över tiden. Nya murar reses hela tiden inom detta område. Murar som måste raseras och falla.
Även när man inom den europeiska unionen diskuterar fortsatt utvidgning så finns mentala murar. Murar framförallt mot Turkiet. Murar av rädsla och oförståelse. Murar av misstänksamhet mot islam. Murar som måste tas ner sten för sten om Europa ska kunna bidra till att de mänskliga rättigheterna stärks i Turkiet. Stänger vi dörren mot Turkiet vore detta förödande.
För tjugo år sedan rev Harald
Jäger bildligt första stenen i Berlinmuren när han utfärdade ordern om att bommen vid Bornholmer Strasse skulle öppnas. Detta då det folkliga trycket mot förtrycket vuxit sig alltför starkt för att kunna stoppas. Av detta kan vi lära två saker. Det krävs civilkurage hos beslutsfattare. Det är det ena. Det andra är folkopinionens kraft. Vi kan förändra vår värld - om vi vill och vågar.