Bäddat för tuff lönerörelse
Företagen i detta land kräver alltid skattereformer som ger mest åt direktörerna, sänkta arbetsgivaravgifter, en reformerad arbetsmarknad, läs avreglerad, och ett slopande av lagen om anställningsskydd (las). Kollektivavtal är förstås ett otyg.
LO kräver 2,6 procent i generella löneökningar och centrala förhandlingar inför avtalsrörelsen nästa år. Fullkomligt oansvarigt, säger Svenskt näringsliv som kräver sänkta reallöner.
Foto: Bertil Ericson / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Hur vågar facket kräva en löneökning på 2,6 procent, och en avtalsperiod begränsad till endast ett år? Samtidigt anser statliga Konjunkturinstitutet att utrymmet för löneökningar ligger mellan 1 och 2,5 procent. Förvisso har facket tagit till något extra , det vill säga 0,1 procent, men det har räckt för arbetsgivarna att gå i taket.
Det är tveklöst så att upptakten på avtalsrörelsen inneburit att motsättningarna mellan fack och arbetsgivare skärpts. Från arbetsgivarhåll vill man få bort de centrala förhandlingar. Istället vill man att avtalet våren 2010 helt ska bygga lokala avtal. Väl medvetna om att utan en centralt överenskommelse i ryggen har de lokala facken mycket litet att sätta emot när arbetsgivarsidan ställer sina krav. Risken är att lokala arbetstagarna försätts i en situation där de får välja mellan löneökningar eller att förlora jobben.
LO:s generella krav inför avtalsrörelsen är lönehöjningar på i genomsnitt 2,6 procent eller lägst 430 kronor i månaden. Inte orimligt. Med tanke på den låga inflationen innebär en sådan nivå även ett hyggligt reallönelyft. Dessutom har LO-facken valt att satsa extra på de lägst avlönade, vilket framförallt är positivt för bland annat anställda inom handel, vård och hotell-och restaurang för att nämna några avtalsområden med traditionellt låga löner.
Inför en avtalsrörelse är ett återkommande scenario kravet på att löntagarna att hålla igen och som det heter ta sitt samhällsansvar. Om inte så hotar ett antal faror. Är det inte högre inflation, så är det minskad konkurrenskraft, eller företag som på grund av för höga kostnader inte klarar att fortsätta sin verksamhet. Det är ingen hejd på de olyckor som kan inträffa om vanliga arbetare skulle få det litet bättre.Däremot ser vi sällan samma argumentation när det gäller alla de gyllene avtal som delas ut till personer på chefsnivå både inom tillverkningsindustrin som inom offentlig sektor. Här nöjer man sig sällan med så låga löneökningar som LO nu kräver för sina medlemmar.
Grundläggande för de allra flesta av oss är trygghet i en anställning och möjligheten att påverka vår egen arbetssituation så långt det är möjligt. Därför kräver LO också rätt till heltid för dem som så vill. Och ett stopp för att bemanningsföretag, som i dag, kan kringgå las. Bland de allt fler som i dag har projektanställningar, och andra tillfälliga anställningar, är drömmen om ett fast jobb med den grundtrygghet som detta innebär den viktigaste framtidsfrågan. Inte minst för ungdomar.
Förpostfäktningarna inför den kommande vårens avtalsrörelse, som berör omkring 3,3 miljoner anställda, tyder på att det kan bli en tuff avtalsrörelse. Dessutom under ett valår.