I år är det exakt 90 år sedan den första serietillverkade Volvon rullade ut ur fabriken i Göteborg. I Svenska Dagbladet den 3 januari skriver motorjournalisten Jonas Fröberg intressant om denna första bil (som gavs namnet ÖV4 – öppen vagn, fyrcylindrig motor) och om hur Volvo utvecklades till en blågul exportsuccé.
Det var dock ingen framgångshistoria från starten.
De första decennierna gick bilförsäljningen trögt. Men dåtidens industrikapitalister var uthålliga och gav sig inte. Den olönsamma bilverksamheten kunde hållas igång tack vare att bolaget tidigt börjat tillverka lastbilar och bussar, som var en god affär.
1944 kom dock genombrottet när Volvo lanserade folkbilen PV 444 – en produkt som låg rätt i tiden. Människor började känna hopp och framtidstro efter krig och ekonomisk depression.
”Ett uppdämt behov av framtidsdrömmar och fordon skrek i brösten”, som Jonas Fröberg uttrycker saken.
Volvos utveckling gick hand i hand med folkhemsbygget. Arbetare och tjänstemän fick bättre villkor – och möjlighet att unna sig en bil. PV:n blev en av de nya trygghets- och frihetssymbolerna. Den starka utvecklingen på hemmaplan gjorde även att Volvo kunde ta klivet ut i världen och bli en stark spelare på den globala bilmarknaden.
Viktigt var också det nära samarbetet mellan Volvo och staten.
Det talas om hur vd:n Gunnar Engellau bara lyfte på luren till finansminister Gunnar Sträng när han behövde politiska initiativ för att underlätta för bolaget. Ibland framställs denna symbios mellan arbete och kapital som något fult. Men jag skulle vilja påstå att den är en av nycklarna till att Sverige idag är en av världens bäst fungerande ekonomier.
Starka företag som Volvo, SKF, Bofors, Ericsson, Asea, SCA, Electrolux och andra har kunnat växa och utvecklas i Sverige. Men vinsterna har inte bara tillfallit aktieägarna. De har även genererat jobb, sjukvård, utbildning och utbyggd välfärd för folkflertalet.
Numera är det kinesiska Zhejiang Geely Holding Group som är majoritetsägare i Volvo. Men Volvo är fortfarande ett företag med stark förankring i Sverige. Volvo Cars har omkring 17 300 anställda i Sverige varav 13 500 i Göteborg där 4 800 personer arbetar i Torslandafabriken. Huvudkontoret ligger alltjämt på Hisingen. Till detta ska läggas ett stort antal jobb hos företag som säljer komponenter och tjänster till Volvo.
Det visar att fordonsindustrin har fortsatt stor betydelse för Sverige. Volvos värde varar, som det hette i de gamla reklamkampanjerna. Denna industri representerar dessutom traditioner, ingenjörskonst och tekniskt kunnande som går att utveckla inför framtiden.
Till exempel är det helt rätt av den rödgröna regeringen att investera i nyindustrialiseringsstrategier, forskning, innovationer och så kallade testbäddar för industrin i Sverige.
”Vi vill se fler testbäddar i Sverige där man testar ny teknik. Oavsett om det är fordonsindustrin som vill testa uppkopplade bilar eller om det är test av 5G-teknik i gruvor”, förklarar näringsminister Mikael Damberg (S).
Det är klassisk socialdemokratisk näringspolitik. På samma sätt som på Gunnar Strängs tid kan staten medverka till att stärka svensk industri och utveckla nya framgångsrika exportprodukter som skapar jobb och välfärd. Det finns mycket att lära av Volvos 90-åriga historia – icke minst när det gäller det fungerande samspelet mellan politik och näringsliv.