"Kris i vården” löd en av rubrikerna i SVT:s Agenda den 5 mars. Jag tycker mig att ha hört och sett påståendet många gånger tidigare.
Redan 1978 när PC Jersild skrev boken ”Babels hus” talades det om en kris för sjukvården i Sverige. Men påståendet blir inte sant bara för att det upprepas år efter år. Varje gång det kommer en ny internationell mätning av sjukvårdens kvalitet i världens länder så hamnar Sverige istället i världstoppen.
Det betyder – märk väl – inte att det saknas problem i Sverige.
Själv har jag pekat på de olikheter som finns mellan olika delar av landet och vikten av ett större statligt ansvarstagande för att garantera likvärdighet i vården. Men det finns ingen anledning att plocka fram kris- och eländesrubrikerna så fort man talar om svensk sjukvårdspolitik.
2015 presenterade SKL en jämförelse av sjukvårdens kvalitet i Sverige, Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Irland, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Spanien, Storbritannien, Tyskland, USA och Österrike. Sverige toppar listan när det gäller både kvalitet och effektivitet.
Bland annat framhåller studien att Sverige har låg spädbarnsdödlighet samt goda resultat när det gäller överlevnad efter hjärtinfarkt, stroke, ändtarmscancer och bröstcancer.
Extra värt att notera är de mycket goda resultaten för mödra- och barnhälsovården i Sverige. I den senaste tidens debatt har ju förlossningsvården framställts som rena rama krisbranschen. Men Sverige har en förlossningsvård av högsta klass.
I rapporten används begreppet neonatal mortalitet. Med det avses antalet barn som avlider inom 28 dagar efter förlossningen per 1000 levande födda. Sverige har tredje lägst dödlighet. Bara Norge och Finland har bättre siffror. Sverige ligger klart före Tyskland, Nederländerna, Frankrike, Storbritannien och andra jämförbara EU-länder.
Med tanke på att Sverige är ett glest befolkat med långa avstånd är resultaten ännu mer imponerande. Det finns ju inte förutsättningar att ha kvalificerad förlossnings- och neonatalvård vid varenda mjölkpall i vårt avlånga land. Men trots dessa tuffa geografiska förutsättningar har Sverige en mödra- och barnhälsovård som står mycket stark i en internationell jämförelse.
Ett annat bra exempel är amputationer till följd av diabetes. Det sker sällan i Sverige, bara Luxemburg ligger bättre till. Det är ett gott betyg åt öppenvården och uppföljningen av blodsockernivån hos patienterna.
Ingenting är naturligtvis så bra att det inte kan bli bättre. Det finns förbättringspotential även i svensk sjukvård. Till exempel finns uppseendeväckande olikheter mellan landets sjukhus när det gäller förlossningsskador. Det är också bakgrunden till att sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) gett SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering) i uppdrag att kartlägga vilka metoder som är mest effektiva för att förhindra förlossningsskador. Men när vi diskuterar dessa och andra problem i svensk hälso- och sjukvård är det även viktigt att behålla nyanserna och proportionerna.
Sverige har byggt upp ett i grunden fint och fungerande sjukvårdssystem. En svensk som blir sjuk eller gör illa sig på jobbet behöver inte ha ett fett sparkonto för att få tillgång till högklassig sjuk- och hälsovård.