När jag besökte New York i slutet av november hamnade jag i ett samtal med en likaledes turistande kanadensare under en shoppingrunda i Soho. Det blev en del snack om ishockey. Han var född i Vancouver och kände mycket väl till de hockeyspelande tvillingarna Daniel och Henrik Sedin. Jag fick dock förklara att namnet på deras hemstad är Örnsköldsvik – inte Modo. När han förstod att jag var svensk konstaterade han vänligt: ”Sweden is a land with a good reputation in the world (Sverige är ett land med gott rykte i världen).
Han är inte ensam om den åsikten. När FN:s generalförsamling voterade om vilka länder som ska ingå i FN:s säkerhetsråd 2017–18 fick Sverige stöd av hela 134 länder redan i den första röstningsomgången, trots stenhård konkurrens från Italien och Nederländerna om de europeiska platserna.
Det säger något om hur världen ser på Sverige. De flesta uppfattar Sverige som en schysst spelare som står upp för fred, demokrati och mänskliga rättigheter.
Även i företaget Reputation Institutes årliga undersökning får Sverige gott betyg. Enligt undersökningen 2016 är Sverige det land som har bäst rykte i världen. Sverige toppar listan före Kanada, Schweiz, Australien och Norge.
Nu är det emellertid dags att axla ansvaret och förvalta detta förtroendekapital i FN:s säkerhetsråd. När nyårsklockorna ringde in 2017 tog Sverige klivet in i rådet. Under januari kommer dessutom Sverige att fungera som ordförande i denna förnäma församling.
Det blir ingen söndagspromenad. Världen är orolig. Det räcker med att säga Syrien, Irak, Jemen, Libyen, Somalia, IS och den internationella terrorismen för att beskriva några utmaningar.
Men det minskar inte behoven av samarbeten som FN eller EU. Tvärtom. Inskränkt nationalism är inget svar på de globala ödesfrågorna. Mer än någonsin finns behov av internationella samförståndslösningar för att hantera konflikter, flyktingströmmar, pandemier och klimathot.
”För oss är det avgörande att världens länder löser problem gemensamt, och att blod på slagfälten ersätts med tålamod i förhandlingsbordet”, konstaterar helt riktigt utrikesminister Margot Wallström i en linjeartikel i Dagens Nyheter 2 januari.
Den som ser hinder och problem har givetvis rätt. Det finns andra FN-länder med en annan agenda än Sverige. De permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet (Kina, USA, Ryssland, Storbritannien och Frankrike) har vetorätt och kan blockera viktiga förändringar. Men det betyder ju inte att Sverige ska ge upp sina idéer, gå hem och dra täcket över huvudet.
Snarare stärker det ju vikten av att tala för folkrätt, jämställdhet, humanitära perspektiv, diplomatiska lösningar och annat som gör att folk i Vancouver och andra delar av världen har en i grunden positiv bild av Sverige.
Vi får inte ge upp tron på att det går att påverka världen i en bättre riktning. Då är vi riktigt illa ute. Men det gäller så klart att ha realistiska förväntningar.
Som Dag Hammarskjöld (FN:s generalsekreterare 1953–1961) uttryckte saken: ”FN har inte skapats för att föra mänskligheten till himlen utan för att rädda den från helvetet.”