Efter att ha följt den regionalpolitiska debatten under ett antal år har jag hört alla argument mot omlokalisering av statlig verksamhet flera gånger om.
”Kompetensurlakning”, tjöt Täbymoderaten och blivande statsministern Fredrik Reinfeldt redan våren 2005 när S-regeringen beslutade att flytta ett antal statliga jobb från Stockholm till Arvidsjaur, Östersund och Visby för att kompensera för neddragningarna inom försvaret. Men det funkande bra. Lantisarna var lika smarta som stockholmarna. Det gick lika bra att administrera Försäkringskassans utbetalningar från ett kontor i Arvidsjaur som från centrala Stockholm.
Nu vill parlamentariska landsbygdskommittén ha ytterligare omlokaliseringar. I sitt betänkande, som presenterades under onsdagen, föreslår kommittén en flytt av sammanlagt 10 000 statliga arbetstillfällen Lika säkert som amen i kyrkan kommer även denna gång invändningar från vissa opinionsbildare i 08-området.
I Expressen, den liberala tidningen med säte på den fina adressen Gjörwellsgatan 30 i Stockholm, argumenterar ledarskribenten Patrik Kronqvist mot fler omlokaliseringar.
”Statliga verk kan inte rädda landsbygden”, skriver Kronqvist.
Det är visserligen sant. Grunden för lokal tillväxt är alltid de lokala entreprenörerna och eldsjälarna. Men den högt värderade kollegan på sidan 2 i Expressen kan inte bortse från att statens beslut spelar roll. De kan hjälpa eller stjälpa. Statsmakternas beslut om vägar, järnvägar, bredband, forskning, utbildning, kultur och lokalisering av servicefunktioner påverkar den lokala verkligheten.
Till exempel råder ingen tvekan om att Stockholms län haft mycket stor glädje av den statliga lokaliseringspolitiken. 76 326 statliga jobb i Stockholms län har gett ett rejält uppsving även för det privata näringslivet. Runt alla dessa statliga verk och myndigheter i Stockholm har det, som svampar ur jorden, vuxit upp en lång rad privata företag som fungerar som underleverantörer av varor och tjänster. Dessutom ska ju de statligt anställda i Stockholm äta, ha bostäder, resa, klä sig, gå på bio eller teater, vilket betyder fler kunder och större underlag för handel, restauranger, service och annat.
På motsvarande sätt finns ett antal andra orter runtom i landet som varit missgynnade. Statskontorets rapport ”Statliga myndigheters lokalisering” ger svart på vitt. Totalt försvann 133 statliga arbetsställen på mindre tätorter (en befolkning under 10 000 personer) under perioden 2008 till 2014.
Det har slagit mot det lokala samhällslivet. När Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Skatteverket drar ned påverkas underlaget för den privata företagsamheten.
Det betyder så klart inte att omlokaliseringen av statliga jobb löser alla regionalpolitiska bekymmer. Staten fixar inte allt. Men det finns både regionalpolitiska och ekonomiska fördelar med att flytta ett antal statliga funktioner från Stockholm till andra delar av landet.
Redan 2013 visade Ekonomistyrningsverket att det går att tjäna stora pengar att flytta statlig verksamhet till orter med lägre personal- och hyreskostnader. Sådana effekter borde tilltala även borgerliga ledarskribenter som säger sig vilja ha en bättre hushållning med skattebetalarnas pengar.