Under den senaste månaden har jag träffat delar av arbetarrörelsen.
- Ett gäng facklig-politiska veteraner som träffas varje fredag i Fackföreningarnas Hus i Luleå.
- En grupp socialdemokratiska kommunpolitiker som kampanjade på isvägarna i Luleå.
- Sangis S-förening som laddade upp inför höstens kommun-, region- och riksdagsval.
- En medlemsutbildning i Boden. Ett 20-tal partiaktivister lärde sig mer om ideologi, historia, aktuell politik och opinionsbildning.
- Ett temamöte om välfärdspolitik i Piteå. Danske välfärdsforskaren Nikolaj Lubanski beskrev de utmaningar som den nordiska samhällsmodellen står inför.
Den 2-3 februari fick jag dessutom uppleva den fantastiska utbildningsverksamheten på den anrika kurs- och konferensanläggningen Bommersvik vid sjön Yngern i Södermanland.
Jag föreläste på Aftonbladets utbildning för unga opionsbildare. Samtidigt deltog omkring 80 personer i Bommersviksakademins kurs för nya ledare inom arbetarrörelsen.
Det är en turné som lärt mig att det fortfarande finns liv och lust i socialdemokratin.
I och för sig är det sant att de politiska partierna, inklusive socialdemokratin, har vikande medlemstal. Men folkrörelsedemokratin är inte död.
2018 finns fortfarande många som söker sig till partimöten i Sangis, Piteå, Luleå och andra delar av Sverige.
I riket som helhet finns runt 89 000 socialdemokratiska partimedlemmar, därav ungefär 4 700 medlemmar i Norrbotten.
Moderaterna, som är näst störst, har omkring 45 000 medlemmar. Centerpartiet, som är tredje störst, har cirka 27 500 medlemmar.
Varje annat parti har alltså skäl att se med avund på den socialdemokratiska medlemssiffran.
Dessa många människor kommer också att vara det socialdemokratiska partiets viktigaste resurs under valåret 2018.
Inget annat parti har en lika stor bas av lokala aktivister.
Det betyder inte att allt är bra överallt inom det socialdemokratiska partiet. De lokala stöken i Boden och Pajala är inte upplyftande.
Men sådan turbulens är dessbättre undantag. De flesta lokala partiorganisationer fastställer sina valsedlar och kommunala handlingsprogram utan att det skapar dramatiska tidningsrubriker.
Hälsan tiger still på de flesta håll.
Därför är min slutsats att Socialdemokraterna ändå har ett ganska hyggligt utgångsläge inför höstens val.
Det är för tidigt att räkna ut det gamla arbetarpartiet. Socialdemokratin blir en kraft att räkna med även valåret 2018.