Socialdemokraternas rötter i arbetarrörelsen har märkts tydligt under Göteborgskongressen. Det har gjorts många engagerade och kunniga inlägg om arbetslivspolitiken. Löntagarnas jobb och vardag har stått i fokus. Bland annat förespråkar partiet nu samma krav på ordning och reda i arbetskraftsinvandringen som LO länge krävt – en linje som ska sätta stopp för både utnyttjandet av utländsk arbetskraft och lönedumpning.
Vidare vill partiet slopa lagen om allmän visstid, som de borgerliga drev igenom 2008, och lett till ett omfattande missbruk av korta anställningsformer. Dessutom poängterar partiet vikten av kollektivavtalsenliga villkor i nystartsjobb och andra sammanhang.
Även frågan om "hyvling" – att arbetsgivare kringgår i turordningsreglerna lagen om anställningsskydd genom att dra ned på anställdas arbetstid – har varit stor och skapat debatt under kongressen. S-medlemmar från Handelsanställdas förbund har krävt skarpare lagstiftning mot otyget.
Kommunals ordförande Tobias Baudin och andra har drivit på för kommunanställdas rätt till arbetskläder – en jordnära och konkret jämställdhetsfråga. I kvinnodominerade yrkesområden som vård, äldre- och barnomsorg får anställda för det mesta betala ur egen ficka för kläder som lagen kräver att de har på jobbet. I mansdominerade yrken är det i regel arbetsgivaren som står för arbetskläderna.
Engagemanget för löntagarnas intressen märks också i partiledningens sammansättning. Partiledaren Stefan Löfven har en bakgrund i IF Metall. LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson och Susanna Gideonsson, Handels ordförande, ingår i partiets mäktiga VU. Noterbart är dessutom att både TCO:s Eva Nordmark och Sacos Göran Arrius gästat S-kongressen och hållit tal. Alla dessa band till löntagarnas organisationer är en fantastisk tillgång för S.
Tidigare KD-ledaren Göran Hägglund talade en gång i tiden om att han ville företräda "verklighetens folk". Det facklig-politiska samarbetet innebär att Socialdemokraterna redan har en sådan koppling till den svenska verkligheten. Det finns undersköterskor, verkstadsarbetare, butiksanställda och andra som ständigt påminner partiledningen om sina villkor.
I en ny tid behöver emellertid den facklig-politiska samverkan breddas och förnyas. Hos valforskarna vid SOM-institutet i Göteborg hittar jag intressanta siffror över hur Socialdemokraternas väljarkår har förändrats. Historiskt utgjorde arbetarna en majoritet av S-väljarna. Men sedan 1998 dominerar tjänstemännen.
I valet 2014 hade 53 procent av S-väljarna tjänstemannabakgrund. 38 procent var arbetare. Det säger något om hur närings- och arbetslivet har förändrats – och därmed även förutsättningarna för politiken. Numera finns det fler TCO- och Saco-medlemmar än LO-medlemmar.
Det är en tydlig signal till socialdemokratin. Om partiet vill behålla en stark ställning så gäller det att attrahera även lärare, sjuksköterskor, poliser och andra i tjänstemannayrken. Det gamla arbetarpartiet måste agera som ett brett löntagarparti. Fler grupper måste känna att partiet slåss för deras intressen och hjärtefrågor.