I veckan har både LO-ekonomerna och fackförbundet Unionen presenterat sina ekonomiska prognoser. Det är två i grunden optimistiska prognoser.
LO-ekonomerna räknar med hög BNP-tillväxt och kraftigt ökad sysselsättning både i år och nästa år. Unionen tror att BNP kommer att öka med 2,8 procent under 2017 och 2 procent under 2018.
Jobbtillväxten innebär emellertid nya utmaningar för fack, politiker, arbetsgivare och hela det svenska samhället.
"För att kunna matcha människor till rätt jobb behöver vi se till att de har rätt utbildning. LO:s förslag om utbildningsjobb, där jobb och utbildning kombineras, är ett utmärkt sätt att ge människor den kompetens de behöver för att ta sig in på arbetsmarknaden", säger LO:s chefsekonom Ola Pettersson.
Även Henrik Ehrenberg, Unionens samhällspolitiske chef, talar om vikten av satsningar på utbildning och kompetensutveckling.
"Just nu kommer många signaler om ett positivt konjunkturläge och en ljus framtid. Unionens klubbar ute på företagen bekräftar den bilden. Trots det ser vi en dämpad tillväxttakt, inte minst på grund av illa fungerande kompetensmatchning. Kompetensutveckling för de som redan jobbar är en nyckelfråga för tillväxten", säger han.
Till exempel vill Unionen att regeringen ger högskolorna ett skarpt uppdrag att erbjuda studier på deltid, distans och digitalt.
"Det är studieformer som passar yrkesverksamma och skulle bidra till nödvändig kontinuerlig kompetensutveckling", säger Ehrenberg.
Vidare vill han och Unionen att studiefinansieringen utvecklas så att de som jobbar faktiskt har råd att vid behov gå tillbaka till skolbänken.
Det finns goda skäl för regering och riksdag att lyssna. Satsningar på kompetensutveckling och det som brukar kallas för "det livslånga lärandet" är en central framtidsfråga.
Men utbildning är inte lösningen för alla. Det finns grupper på arbetsmarknaden som kommer att det fortsatt svårt, oavsett hur mycket det satsas på kvalificerade yrkes- och arbetsmarknadsutbildningar.
För några år sedan lyssnade jag på ett intressant föredrag av förre LO-utredaren Jan Edling, som tagit fram en rapport på uppdrag av Verdandi. I rapporten visade han att nästan 90 000 personer har befunnit sig i den så kallade obalansen på arbetsmarknaden under lång tid. Edling framhöll att deras svårigheter inte bottnade i bristen på arbetsmarknadsutbildning. De flesta av dem har gått alla sorters skolor och kurser.
Därför räcker det inte med kompetens- och utbildningspaket. Det krävs även ordentliga satsningar på subventionerade anställningar i den offentliga eller ideella sektorn (lönebidrag, beredskapsarbeten och liknande lösningar) för alla dem som av psykiska, fysiska, sociala eller andra skäl har svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden.
I budgeten för 2017 skedde för första gången på tio år en uppräkning av taket för lönebidrag för personer med funktionsnesättningar, vilket är bra. Men det handlade om en liten höjning med 400 kronor från 16 700 till 17 100 kronor per månad, vilket inte kompenserar för ett decennium av kostnadsökningar.
Därför krävs ytterligare insatser i budgeten 2018 för de som har det allra tuffast och befinner sig längst från arbetsmarknaden.