I nya siffror hade det nya högerblocket, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, varit väldigt nära majoritet i riksdagen vore det val idag. Det är förstås bekymrande, att det som skulle vara Sveriges genom tiderna mest högerkonservativa regeringsunderlag skulle kunna få makten i det progressiva välfärdsland vi är så stolta över att vara.
Det är än mer bekymrande att Sverigedemokraterna i flera opinionsundersökningar nu ser ut att vara andra största parti i Sverige, näst efter Socialdemokraterna, när det kommer till väljarstöd. Sverigedemokraterna är ju som bekant ett parti som grundades av svenska nazister och som har företrädare som konsekvent uttrycker sig rasistiskt, islamofobiskt, och homofobiskt.
Är då domedagen nära? Nej. Det är helt uppenbart att dessa två relaterade fakta motsätter varandra vid en potentiell regeringsbildning. Att Sverigedemokraterna i nuläget är större än Moderaterna gör att maktförhållandena mellan dessa två partier förändras avsevärt.
Moderaterna har fortfarande inte klargjort att de vill samarbeta med SD, trots att det för de flesta är uppenbart. Förra hösten sökte M-ledaren Ulf Kristersson Sverigedemokraternas stöd vid statsministeromröstning i riksdagen, något som fick hans forna kompisar i Centerpartiet och Liberalerna att vända på klacken och istället stötta Socialdemokraternas Stefan Löfven.
Varför skulle SD stötta Ulf Kristersson som statsminister när M inte ens är största parti i sitt block? Hur mycket skulle krävas? SD skulle troligtvis inte nöja sig med löften om att få vara med och påverka politiken. Löften som Moderaterna i nuläget inte heller avgett. Moderaternas strategi verkar snarare vara att skapa en politik så lik Sverigedemokraternas som möjligt så att SD känner att de måste stödja M.
Det kommer inte hända. Varför skulle SD stötta ett parti som har samma politik som de själva men inte är dem? SD är originalet, M är kopian, SD är störst, M är mindre. Löften om att “få vara med” räcker inte. Räcker då ministerposter i en M-ledd regering? Det är inte heller säkert. Traditionellt är det största parti i en regeringskonstellation som också innehar statsministerposten. Och en statsministerpost är nog Jimmie Åkesson (SD) långt ifrån ointresserad av.
Varför skulle SD böja knä för Ulf Kristersson när han är i total beroendeställning till dem? De är inte beroende av honom. SD är ett framgångståg som bara ökar i farten. M är ett skadeskjutet ego. Och det är just detta som står i vägen för att dessa partier ska komma överens vid en eventuell regeringsbildning.
Moderaterna vill inte vara stödparti till SD. De vill ha SD som stödparti. Och förra hösten hade de kunnat bli det, för då var M större än SD. Men Sverigedemokraterna trivs i opposition. Där kan de härja på med sitt och fortsätta öka och öka, bära offerkoftan för att de inte får det inflytande de förtjänar och anser sig ha rätt till. SD tror utan tvekan att de kommer att bli Sveriges största parti och kanske rentav ha egen majoritet på ett par års sikt. Varför sjabbla bort det bara för att få kortsiktiga politiska segrar skänkta på nåder av Moderaterna?
Det finns redan en stor majoritet för högerpolitik i riksdagen. Skälet att S fick lov att bilda regering är just att det där högerblocket har så otroligt svårt att komma överens. Det Socialdemokraterna borde oroa sig över är dagen M släpper sitt ego och tar armkrok med SD. Socialdemokraterna behöver öka sitt förtroende för att skjuta upp domedagen. Annars kan den mycket väl komma valnatten 2022.