Antingen att Centerpartiet och Liberalerna bildar en politisk mitten tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, som tolereras av Vänsterpartiet. Eller, att Moderaterna och Kristdemokraterna bildar ett nytt konservativt block ihop med Sverigedemokraterna och att detta tolereras av C och L.
För att förtydliga, med “tolerera” menas alltså att man lägger ner sina röster i kammaren och därmed släpper fram en minoritet att styra. Bollen ligger alltså alltjämt hos Liberalerna och Centern. Precis som vi vetat sen valdagen och egentligen gissat sedan långt innan dess.
Det allianspartierna också kan välja är att hålla Alliansen intakt och tolerera en Socialdemokratiskt ledd regering i fyra år till, så som de gjorde förra mandatperioden. Men det förutsätter att Moderaterna och Kristdemokraterna går med på det, vilket få moderater och kristdemokrater står ut med. De vill hellre ha hjälp av SD.
Matematiskt räcker inte M + KD + SD till för att få majoritet så allt handlar om vad Allianspartierna kommer överens om. Därmed ligger bollen, som sagt, hos C och L, och återigen de två allt för många gånger tidigare nämnda alternativ som Annie Lööf och Jan Björklund har framför sig.
Att Gustav Fridolin (MP) meddelade att han lämnar som språkrör fick en del folk, framför allt på högersidan, att börja spekulera i om det bereder väg för en högersväng inom Miljöpartiet, och att MP kanske kunde tänkas ansluta Alliansen.
Så kan det bli, absolut. Men det förändrar inte läget. Miljöpartiet är ett så pass obetydligt parti i Sveriges riksdag att inte ens med MP’s mandat har Alliansen majoritet. Alliansen plus Miljöpartiet får inte majoritet. Den koalitionen måste fortfarande ha stöd från antingen då V, S eller SD.
Att spekulera i huruvida MP byter sida är bara ett sätt att flytta fokus från C och L, som är de som måste bestämma sig. Socialdemokraterna kommer sätta sig på tvären om Alliansen får för sig att styra utan att prata med SD, eftersom det rödgröna blocket är större än Alliansen. SD i sin tur kommer sätta sig på tvären mot alla som inte pratar med dem.
Allt handlar om matematik. Och att få ihop en majoritet. Eller åtminstone en minoritet som tolereras av en majoritet. Och därför är det tröttsamt nu. Det är så ofattbart förutsägbart alltihopa. Vilket det, som sagt, varit sedan valdagen.
Det hela handlar om ett uppbrott som oundvikligt kommer ske i Alliansen, och istället för att rycka av det som ett plåster väljer dess ledare, nu främst Annie Lööf, en plågsam död istället. Vilket för det första aldrig är att föredra vid ett uppbrott, och för det andra sker på hela Sveriges bekostnad just nu.