Män i Norrbotten är sämre än snittet i Sverige.

Nej, det är inte fördomar från filmen Jägarna. Inte heller mina erfarenheter av Tinder här i länet. Det ska du inte behöva läsa om. Påståendet bygger på hård fakta och statistik. 

I veckan kom TCO:s årliga jämställdhetsindex som visar att Norrbotten ligger under rikssnittet och dessutom backar.

Indexet bygger på uttag av föräldraledigheten som visar att pappor i Norrbotten under förra året tog ut lite drygt en tredjedel (68,9 procent) för sitt barn. En minskning med en knapp procentenhet. 

Bäst på att dela lika är föräldrarna i Kalix. Sämst är man i Arvidsjaur där mammor tar ut tre av fyra dagar.

Men man kan väl vara jämställda utan att dela exakt lika på föräldraledighet? kanske du tänker nu. 

Jo, visst är det så. Alla familjer är olika och lägger upp sitt föräldraskap på ett sätt som passar dem, men uttaget av föräldraledighet är en indikator på jämställdhet. Och än viktigare, ett ojämnt uttag riskerar spä på ojämställdheten.

De allra flesta par lever ett ganska fritt och jämställt liv till de får barn. Då sätter gamla traditioner, fördomar och normer klorna i dem. Föräldraledigheten kn bidra till det eller motverka, beroende på hur den delas.

Ett ojämnt uttag av föräldraledigheten slår mot jämställdheten exempelvis genom att kvinnor får:

• Sämre chans att göra karriär på jobbet.
• Sämre löneutveckling.
• Lägre pension när den tiden kommer
• Och tar större del av det obetalda hemarbetet.

Det här drabbar alla kvinnor, även de som har ett föräldraskap där man delar lika. Till och med de som aldrig skaffar barn begränsas av att vi generellt har ett ojämnt uttag.

Konstigt? Nej, inte egentligen. Det ojämna uttaget skapar förväntningar på att en kvinna ska vara hemma mer. 

Så när det ska skickas iväg en ung ambitiös medarbetare på en kurs så är det inte konstigt om chefen frågar en av killarna. Statistiskt sätt är det mer lönsamt att skicka honom. De kunskaper han förvärvar kommer företaget, statistiskt sätt, ha större chans att dra nytta av. 

Resultatet blir att han får bättre chans till högre lön och bättre jobb. Och då ökar risken att han inte tar lika mycket föräldraledighet om den stunden kommer. Han vill inte missa de karriärchanser han är inne i.

Kvinnor är de uppenbara förlorare på ojämställt uttag av föräldraledigheten, men det finns två till.

• Männen, som inte får chansen att knyta egna djupa band med sitt lilla barn. De riskerar att bli andre-förälder, den som barnet kommer till för att bli tröstad om inte mamma finns till hands. Dessutom är det vetenskapligt belagt att jämställda par har både ett bättre förhållande och ett bättre sexliv (vilket ju absolut inte bara gynnar männen).
• Barnen är faktiskt de största förlorarna på ojämställt föräldraskap. Dels får de inte full tillgång till båda sina föräldrar och dels så tvingas de in i reproduktion av gamla förlegade könsroller om hur män och kvinnor ska vara. Deras frihet i livet begränsas.

Den enda vinnaren på att vi har ett ojämnt uttag av föräldraledigheten är den konservativa myten om att kvinnor skulle ha någon speciell gen eller så som gör henne till en bättre förälder och där med lämpad till att tjäna mindre, vara hemma mer och få sämre pension. 

Nej, det som vi har mellan benen avgör inte vilka egenskaper vi har. Det är en dålig urvalsmetod för att vaska fram både bra medarbetare och bra föräldrar. 

Avslutningsvis vill jag rätta mig själv. Det är inte våra män i Norrbotten som är sämre. Ärligt talat har jag bara goda erfarenheter, eller ja, samma erfarenheter som i resten av landet i alla fall. 

Det är minst lika ofta kvinnor som sätter stopp för ett jämnt uttag av föräldraledigheten. Som tycker att hon har rätt till de där månaderna hemma eller som bara låter det rulla på för att det ju är himla mysigt att hänga med en bebis. 

Mitt viktigaste råd till blivande föräldrar är att bestämma innan. Då är risken mindre att det bara blir så att hon är hemma månad efter månad. 

Att dela lika är bra för barnet och det ökar föräldrarnas chans till ett bra förhållande.