I gårdagens Piteå-Tidningen gick det att läsa om de senaste vändorna för Älvsbyns kommunfullmäktige. Under en lång tid har skolfrågan varit på tapeten vilket rört upp många känslor i kommunen. Å ena sidan vill några bevara skolor trots bristande elevunderlag, å andra sidan vill vissa lägga ner skolor trots att skolan kan vara navet i en ort som redan nu har det svårt.
Oavsett vad ens åsikt är i frågan handlar politik om att ta ansvar, även när tuffa beslut ligger på dagordningen. När någonting inte är kostnadseffektivt men ändå nödvändigt ska politiker vända på slantarna, söka lösningar, och om ingenting annat än nedläggning av en verksamhet är en rimlig utgång söka de bästa sätt att kompensera detta på.
Det är också politikers ansvar att vara medvetna om att de representerar sina väljare, folket. Alla partier har mandat utifrån procent av befolkningen som röstat på dem. Det betyder att ett större parti kan gå till kommunfullmäktige medveten om att en större del av befolkningen stöttar dess idéer, medan ett mindre parti måste erkänna att även om det de själva tycker naturligtvis är bäst enligt dem själva så håller en ganska liten del av befolkningen med om det.
Men allas röster ska höras, och det är därför vi har representativ demokrati i det här landet istället för någon slags utslagstävling där störst får styra och alla andra partier marginaliseras. Så bildas majoriteter i våra folkvalda församlingar, och de partier som inte ingår i majoriteten utgör opposition. Oppositionen har samma möjligheter att uttrycka sin åsikt och föra fram förslag till beslut, men när det väl kommer till en omröstning vinner den “sida” med flest röster.
Ett parti som inte ingår i majoritet i Älvsbyn är Kristdemokraterna. Kristdemokraterna vill bevara skolor som majoriteten inte vill. Och det är beundransvärt, för alla åsikter är viktiga i det pussel som utgör samhället. Skolfrågan är dock, även om det är en het potatis, inte vad detta handlar om just nu. Det detta handlar om är just den representativa demokratin.
Den representativa demokratin, med samma maktbalans gällande röster per parti, hade gått att hålla intakt även om antalet ledamöter i fullmäktige tillfälligt minskats. Men detta ville Kristdemokraterna i Älvsbyns kommunfullmäktige villkora med att stryka skolfrågan från dagordningen.
Maken till sorgligt försök att få igenom sin egen politik från ett litet parti har sällan skådats. Hela poängen med att tillfälligt minska antalet platser i fullmäktige är ju för att se till att demokratin kan fortgå trots corona-smittan, eftersom vissa ledamöter kan tänkas bli sjuka och då bör stanna hemma för att inte smitta varandra.
Piteå Kommuns gruppledare tog för några veckor beslut om att minska antalet platser i fullmäktige av samma anledning. Med maktförhållandena intakta, precis som förslaget i Älvsbyn var. Alla partier, även de som tycker olika i olika politiska frågor, var överens. Utom Kristdemokraterna. Som alltså hellre riskerar hela fullmäktiges hälsa och därmed demokratin i sig, bara för att få igenom sin egen politik. Det är lågt. Och rent strategiskt, dumt.
Det fina med att sitta i opposition är att man kan uttrycka sin åsikt utan att egentligen behöva stå till svars. Det hade kunnat vara till Kristdemokraternas fördel att förlora skolfrågan med flaggan i topp, om de nu är så säkra på att folket tycker som dem i frågan. Istället väljer man den fula vägen, vilket till och med de som håller med KD i skolfrågan omöjligt kan stå bakom.