Stefan Löfven har presenterat sin nya regering. En skräll i stil med den då politiskt orutinerade Alice Bah Kuhnke á 2014 uteblev, även fast några namn bytts ut och några nya tillförts.
Boliden-sonen Hans Dahlgren (S) tar plats i regeringen efter många år som både diplomat och statstjänsteman. Som Folkbladet spådde i lördags axlar miljöpartisten och Norrlandspolitikern Amanda Lindh rollen som kulturminister efter tidigare nämnda Bah Kuhnke, efter att Lind bland annat varit kommunalråd i Härnösand.
Även fast det var en högoddsare att den nya regeringen skulle bytas ut i allt för stor grad, är det klart att jag hoppats på en del nya namn från norr. Peter Eriksson (MP), stannar som statsråd, Ibrahim Baylan (S) och Margot Wallström (S) lika så. Sven-Erik Bucht (S) som varit en av få som bott kvar i norr trots statsrådsuppdraget lämnar regeringen.
De flesta ”Norrlandsrepresentanterna” har för länge sedan lämnat Norrland för storstaden. Det i sig är inget konstigt. Jag har själv aldrig veckopendlat, men kan tänka mig att det är slitigt. Jobbar man söderut är det av rätt självklara anledningar bökigt att bo hundra mil bort.
Nej, med viss bitterhet kan jag konstatera att den norra landsänden griper efter halmstrån för att kunna basunera ut sin stolthet för att ”sina egna” fått en plats i regeringen Löfven den andre. Dahlgren måste ha lämnat Skellefteå för i alla fall femtio år sedan. Wallström för dryga fyrtio.
Och hur länge ska Ibrahim Baylan (S), som under nittiotalet flyttade till Umeå under ett par år för att plugga och startade sin politiska resa – räknas som Norrlandsrepresentant?
Självklart har inte ens boendeort något med sin faktiska kompetens att göra. Jag betvivlar inte för en sekund att de tidigare nämnda ”Norrlands”-namnen kommer göra ett utomordentligt bra arbete i den nya regeringen. Men trots det vill jag ändå lyfta min besvikelse för att de norra landsdelarna även den här mandatperioden kommer tvingas leva på gamla meriter när det kommer till regeringspolitiken.
Jag, liksom många andra hade såklart hoppats på att exempelvis riksdagsrävarna Helén Pettersson eller Isak From skulle ha fått en plats. Pettersson (S) själv framhäver kunskap och kompetens som viktigare än den geografiska tillhörigheten, när Folkbladet pratade med henne efter statsministeromröstningen i fredags.
Men samtidigt har Västerbottens S-län ett starkt samarbete med de så kallade skogslänen, som tillsammans verkar för att lyfta fram sina gemensamma kandidater.
Och nu tycker jag faktiskt att den kompetensen som skogslänen gemensamt lyfter fram ska börja hörsammas, även när regeringar ska tillsättas. Det är ju pinsamt att Norrland ska behöva leva på gamla meriter när det inte ens är nödvändigt.