I slutet av förra veckan besökte jag Framnäs folkhögskola i Öjebyn. LO-distriktet i Norra Sverige (Norrbotten och Västerbotten) höll årsmöte.
På scenen i folkhögskolans aula – där cirka 80 ombud och gäster hade samlats – fanns en affisch.
Budskapet löd: ”Borta från jobbet? Du kan ha extra pengar att hämta om du blir sjuk, skadad, föräldraledig eller uppsagd. Anmäl på afaforsakring.se”.
Det är ord som beskriver betydelsen av organisering, kollektivavtal och fackliga försäkringar. De ger ett mervärde för löntagarna.
Den fackliga kampen handlar emellertid inte bara om schyssta avtal och medlemsförsäkringar. Lika viktigt är det politiska påverkansarbetet.
Flera talare på årsmötet tryckte hårt på vikten av facklig-politisk samverkan. Villkoren för arbetare och tjänstemän är beroende inte bara av avtalsförhandlingar utan också av politiska beslut om a-kassa, sjukförsäkring, offentlig upphandling, arbetslivspolitik och annat.
Ett högaktuellt exempel är riksdagsbeslutet om att skrota Lex Laval. Det stärker kollektivavtalens ställning på svensk arbetsmarknad.
Av begripliga skäl fick beslutet mycket starka applåder under LO-distriktets årsmöte.
Skiljelinjerna runt Lex Laval visar att det gör skillnad för löntagarna vem som styr. Borgarna införde Lex Laval. Nu avskaffas lagen under en S-ledd regering.
Därför måste arbetet för S-styre vara en central fråga för LO-folket under det kommande verksamhetsåret. Ingen kommer undan politiken.
Majoritetsförhållandena i riksdagen påverkar villkoren för byggjobbare, undersköterskor, industriarbetare, handelsanställda och andra LO-medlemmar.
Just nu råder det ingen tvekan om att Sverige har en regering som står upp för de fackliga grundvärderingarna och löntagarnas intressen.
I en ledare i PT 12 april pekade jag på att en rad beslut vid vårens S-kongress ligger helt i linje med kraven från de fackliga organisationerna.
Bland annat förespråkar partiet nu samma krav på ordning och reda i arbetskraftsinvandringen som LO länge krävt – en linje som ska sätta stopp för både utnyttjandet av utländsk arbetskraft och lönedumpning.
Vidare vill partiet slopa lagen om allmän visstid, som de borgerliga drev igenom 2008 och lett till ett omfattande missbruk av korta anställningsformer.
Dessutom poängterar partiet vikten av kollektivavtalsenliga villkor i nystartsjobb och andra sammanhang.
Efter regeringsskiftet 2014 har även flera av LO:s krav och idéer blivit verkligen – exempelvis höjningen av taket i A-kassan och förstärkningen av Arbetsmiljöverket.
Men det är en situation som snabbt kan förbytas i sin motsats. Valet 2018 kan ge Sverige en regering som vrider politiken i en helt annan riktning.
Därför kommer den fackliga opinionsbildningen i samhällsdebatten och på landets arbetsplatser att bli extra viktig under det närmaste året.
Det spelar roll för löntagarna och deras organisationer om det blir fortsatt rödgrönt styre eller en alliansregering efter valet 2018.
De gamla ideologiska skiljelinjerna mellan höger och vänster gäller än.
Nu blir det Krister Johansson, kommunalare från Luleå, som kommer att leda LO i Norrbotten och Västerbotten under det kommande året.
Det väntar ett grannlaga arbete för honom och övriga i den nya distriktsstyrelsen.
LO-folkets röster och engagemang kommer att ha en avgörande betydelse under valåret 2018.