Ska du ut och vifta med den blå EU-flaggan med de gula stjärnorna på i dag? Nej, inte det. Europadagen den 9 maj har inte blivit den folkfest som Bryssel hade hoppats på. I stället knakar unionen i fogarna och står inför stora problem.
Det är ändå värt att sända en tacksamhetens tanke till Robert Schuman, som den 9 maj 1950 presenterade idén om fredligt samarbete i Europa efter två förödande världskrig. Det började med en kol- och stålunion mellan de två ärkefienderna Tyskland och Frankrike.
– Den solidaritet i produktionen som därmed skapas kommer att visa att krig mellan Frankrike och Tyskland inte endast blir otänkbart, utan även praktiskt omöjligt, förklarade Schuman.
Han blev sannspådd. Medlemsländerna må ha varit osams många gånger, men har inte som förr tagit till vapen mot varandra. Mödosamt har kompromisser mejlats fram.
Freden och samarbetet har tjänat medborgarna väl. Demokrati och välstånd har byggts upp i forna diktaturer i söder och öst. Rika har solidariskt delat med sig till fattiga, både mellan och inom länder.
Men det är illa ställt med solidariteten nu för tiden. Britterna ville inte längre vara med och Brexit blir en svår nöt att knäcka och sedan smälta, allra mest för invånarna på öarna.
Nationalismen frodas i de forna kommunistländerna, där den nyss erövrade demokratin nu monteras ner steg för steg. Polens och Ungerns avsteg från demokratiska principer borde inte passera ostraffat.
Den liberala idén om Europas förenta stater har stött på patrull och det ska vi vara tacksamma för. EU:s 27 medlemsländer är för olika för att bilda en gemensam federal stat. Det är inte mer överstatlighet Europa behöver, däremot samarbete på områden där medborgarna verkligen får nytta av det.
Det är inte mer makt som Bryssel behöver. I stället bör subsidiaritetsprincipen, att beslut ska tas på lägsta möjliga nivå, gälla. Den får gärna användas i de pågående budgetförhandlingarna, som kommer att bli nästa strid inom unionen.
Med en medlem mindre efter Storbritanniens utträde borde budgeten krympa, men i stället vill EU-kommissionen spendera ännu mer pengar. Det är fel väg att gå.
Det är hög tid att se över det monstruösa jordbruksstödet som slukar 40 procent av unionens budget. Franska bönder får över 100 miljarder kronor om året och kallar den planerade sänkningen med fem procent för en ”drastisk, massiv och blind nedskärning”. Kanske läge att ta den heliga kon till slakt och låta medlemsländerna själva ta hand om sina bönder i fortsättningen?
Ännu svårare blir det att komma överens om migrationspolitiken. Visegradländerna – Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien – ställer inte upp på att ta emot de redan anlända kvotflyktingarna och vägrar även i fortsättningen att öppna sina gränser.
EU-kommissionen vill stärka den yttre gränskontrollen och bygga en Fästning Europa. Den fria rörligheten gäller inte för flyktingar. Det är skamligt att en rik union med 500 miljoner invånare inte kan enas hur man ska ta emot människor som flyr för sina liv. Det är unionens största misslyckande.