Den sjunde september 2015 skedde något historiskt. För första gången på tretton långa år höjdes taket i a-kassan. Det innebar att den högsta dag¬penningen i a-kassan steg från 680 kronor till 910 kronor de första 100 dagarna. Efter 100 dagars arbetslöshet är den högsta dagpenningen nu 760 kronor. Grundbeloppet i arbetslöshetsförsäkringen uppgår till 365 kronor per dag efter höjningen 2015.
Det var en mycket välkommen kursändring. Det är nämligen en felsyn att sociala försämringar leder till fler jobb. lägre arbetslöshet och ökad tillväxt. Resultaten av de borgerliga regeringsåren 2006-2014 bär syn för sägen. A-kassan urholkades år efter år. Men arbetslösheten fortsatte bara att stiga. Det enda som skedde var att arbetslösa, långtidssjuka och andra redan utsatta grupper fick dra åt svångremmen ännu mer.
Därför måste en framgångsrik jobbpolitik bygga på investeringar i näringspolitik, infrastruktur, bostäder och utbildning – inte på ingrepp i trygghetssystemen.
Eller som statsminister Stefan Löfven (S) uttrycker saken: ”Jobb skapas inte genom att tömma arbetslösas plånböcker, utan genom att fylla företagens orderböcker.”
Nu fortsätter den rödgröna regeringen på den inslagna vägen. Även statsbudgeten för 2017 innehåller vissa förbättringar i a-kassan – bland annat för deltidsarbetslösa. Det betyder emellertid inte att allt som behöver göras nu är gjort. Trots förbättringarna måste fyra av tio arbetslösa låna pengar för att dryga ut ersättningen, enligt en medlemsundersökning från Arbetslöshetskassornas Samorganisation (SO). Det är givetvis oroande.
"Arbetslöshetsförsäkringen ska ge trygghet i perioder av arbetslöshet. Och för att lägga fullt fokus på att söka nytt jobb behöver man få ihop sin privatekonomi", konstaterar helt riktigt Melker Ödebrink, kanslichef för SO.
Det är också skälet till att han och SO argumenterar för en indexering av a-kassetaket. Det vill säga en uppräkning i takt med pris- och kostnadsökningarna. Även andra är inne på samma spår. Till exempel tyckte den parlamentariska socialförsäkringsutredningen samma sak när den presenterade sitt slutbetänkande i mars 2015. Det känns också som den enda rimliga slutsatsen för den som vill att a-kassan ska fungera som en effektiv omställningsförsäkring.
Det räcker inte att höja taket vart trettonde år. Att låta taket ligga stilla ju innebär en nedskärning i smyg och i praktiken ett minskat offentligt åtagande för arbetslösheten.
Därför borde a-kasseersättningen kopplas till pris- och kostnadsutvecklingen för att värdet av försäkringen inte ska försämras.
Det är inte bidragspolitik att stärka a-kassan. En anständig och stark arbetslöshetsförsäkring måste ses som en självklar del av en modern och dynamisk arbetsmarknad. Strukturomvandlingen och teknikutvecklingen pågår ju oavbrutet. Gamla jobb försvinner. Nya tillkommer.
Alla kan drabbas av arbetslöshet någon gång och behöva en bro (i form av a-kassa, ny yrkesutbildning eller arbetsmarknadsåtgärder) för att ta sig vidare i livet. Samhället är inte betjänt av att den som förlorar jobbet tvingas gå till socialkontoret och söka försörjningsstöd.