I en DN-intervju dristade sig vice statsminister Isabella Lövin (MP) till att säga att hon vill utreda möjligheten att återinföra det så kallade friåret. Uttalandet fick ett antal borgerliga ledarskribenter att gå i taket.
"Det visar hur verklighetsfrånvänd regeringen är i jobbfrågan", menar liberala Expressen.
Men friår är varken himmel eller helvete. Det är så klart inte Lösningen på alla arbetsmarknadsproblem – någon sådan quick-fix finns inte. Men det är, å andra sidan, en metod som tål att användas bland andra arbetsmarknadspolitiska instrument.
Friår innebär, enkelt uttryckt, att en person med anställning byter plats med en arbetslös under en tid. Under åren 2005-2007 hade Sverige även en modell med friår. 2006 fanns sammanlagt 12 000 friårsplater i Sverige.
Den friårsledige fick ersättning motsvarande 85 procent av den arbetslöshetsersättning som hon eller han skulle ha fått som arbetslös. Vikarien fick vanlig lön.
Det var en situation som innebar vinster för alla berörda individer. Den som kände sig trött och sliten efter ett långt arbetsliv fick chansen att göra något annat under en period. Den arbetslöse fick in en fot i arbetslivet och möjligheter att skaffa sig yrkeserfarenheter, meriter och kontakter.
2006 gjorde gamla Arbetslivsinstitutet (ALI) en utvärdering som visade en rad positiva effekter av friåret.
"Friåret leder till ökad livskvalitet för friårstagarna, ökad rörlighet på arbetsmarknaden och förbättrad situation för friårsvikarierna", framhöll ALI.
ALI konstaterade att 14 procent av friårstagarna bytt företag eller organisation efter avslutad ledighet och att 22 procent bytt arbetsuppgifter. Bland friårsvikarierna harde vikariaten i 59 procent av fallen lett till någon form av fortsatt anställning, vilket får anses som en mycket gott resultat jämfört med andra arbetsmarknadsåtgärder.
Vidare pekade ALI på att friåret gett ökad livskvalitet. Hälften av friårsvikarierna och 86 procent av de friårslediga angav att det allmänna välbefinnandet förbättrats under ledigheten. Även det upplevda hälsotillståndet hade förbättrats. Cirka 75 procent av dem med muskel- eller ledbesvär, magbekymmer och sömnproblem angav att dessa förbättrats under ledigheten.
Enligt Arbetsmarknadsverket hade friåret även betydelse för utsatta grupper på arbetsmarknaden. Bland dem som fick friårsvikariat kom 41,3 procent från någon av prioriterade grupper som arbetshandikappade, invandrare och långtidsarbetslösa som varit inskrivna på arbetsförmedlingen i över två år, skrev myndigheten i ett pressmeddelande 12 april 2005. Det är inget dåligt facit.
Friåret är dessutom sedan länge en beprövad metod i vårt nära grannland Finland. Reformen, som kallas för "alterneringsledighet" i Finland, infördes på prov 1996 och permanentades år 2009. 2012 omfattade den ungefär 18 500 finländare.
"Det här är bra både för dem som går på ledighet och för dem som då får jobb", säger specialforskaren Minna Janhonen till tidningen Arbetsvärlden.
Därför har Sverige knappast något att förlora på en ny friårsreform. Under historiens lopp har Sverige testat Fas 3 och många andra arbetsmarknadspolitiska metoder med betydligt osäkrare effekter.