Det var en förklaring styrd i första hand av Januariavtalets kompromisser med Liberalerna och Centerpartiet, en unik kompromiss som möjliggjorde ett fortsatt isolerande av Sverigedemokraterna. Januariavtalet innebär ett par bra reformer från ett norrländskt och
socialdemokratiskt perspektiv inte minst genom välbehövliga regionalpolitiska satsningar.
Det innebär också den mest ambitiösa klimatpolitiken en svensk regering någonsin presenterat, en ambition att rusta landet för en nödvändig grön omställning. Stefan Löfven har kanske rätt i att det blocköverskridande samarbetet innebär att Sverige slår in på en ny
riktning än våra grannländer, men det går att dra paralleller till ett annat land i Västeuropa: Frankrike.
2017 rev Emmanuel Macron upp det gamla partisystemet när han lämnade det skadeskjutna socialdemokratiska partiet Parti Socialiste och bildade det radikalcentristiska En Marche!. Han ställdes slutgiltligen mot nationalistiska Marine Le Pen och röstades fram
till stor del som den mindre av två ondskor av en desillusionerad vänster.
Macrons program med liberala reformer inom arbetsmarknaden och ekonomin sattes snabbt i rullning tillsammans med en ambitiös grön omställning. Hela hans persondrivna valrörelsekommunikation kopierades av ett svenskt parti som haft betydande inflytande
över Januariavtalet: Centerpartiet.
Resultatet av Macrons radikala centrism var brinnande gator i Paris av det folkliga upproret gula västarna, påeldat av både vänster- och högerradikala krafter frustrerade över stigande miljöskatter och försämrade arbetsvillkor. Under slagord som ”Eliten oroar sig för världens undergång – vi oroar oss för månadens slut” tvingade de den tidigare så triumferande Macronregeringen till allt större eftergifter.
Den vanliga, arbetande människan hade fått betala den stora bördan för den gröna omställningen genom höjda skatter och försämrade villkor medan storfinansen fått förutsättningarna att fortsätta göra stora vinster. Även i Sverige är klyftan mellan dem som tjänar på utsläppen och dem som får betala för omställningen slående. Tre svenska företag släpper ut mer än hela det samlade svenska folket och generar därigenom enorma vinster till sina ägare samtidigt som grön skatteväxling ofta innebär billigare lyxtjänster (vem minns inte Grön Ungdoms förslag om skönhetsavdrag?) på bekostnad av dyrare basvaror och transport (en ansenlig del av låginkomsttagarnas utgifter).
Nyligen publicerade 87 influencers en debattartikel i Expressen där svenska folket beskrivs som ”en nation av tonåringar utan
konsekvensanalys”. Nåväl, om den gröna omställningen ska ske med nyktra ögon och en rimlig konsekvensanalys ska den stora bördan bäras av dem som tjänar storkovan på utsläppen. Annars kan jag tänka mig att både en och annan börjar snegla längtande på en
gul reflexväst.