Jan Mörtberg, en gång i tiden chef för regementet I 19 i Boden, är en flitig twittrare. Under Almedalsveckan 2016 höjde han försvarsminister Peter Hultqvist (S) till skyarna.
”Undrar om han inte snart passerar legendariske Per-Edvin Sköld som en historiskt skicklig försvarsminister”, skrev Jan Mörtberg och framhöll att Hultqvist ”regerar scenen på ett seminarium om totalförsvaret”.
Mörtberg är inte den ende som jämför Hultqvist med Per-Edvin Sköld (socialdemokratisk försvarsminister 1938-1945 och en av partiets förgrundsgestalter under många år). I liberala Sydsvenskan 18 september 2016 skrev även kolumnisten Per T Ohlsson om ”den stadigaste försvarsministern sedan Per Edvin Skölds dagar”.
Det är i och för sig ännu för tidigt att utfärda ett slutbetyg över Hultqvists gärning som försvarsminister. Men det känns som att han har tagit ”ett fast grepp om sin portfölj”, som Expressens Anna Dahlberg skrev i en ledare 21 februari 2015. Efter turbulensen under de borgerliga regeringsåren (med tre olika försvarsministrar!) har Hultqvist skapat stabilitet på Försvarsdepartementet.
Försvarsuppgörelsen mellan S, MP, M, C och KD 17 april 2015 beskrevs helt riktigt som ”ett trendbrott” av ÖB. Försvaret får ett tillskott på 10,2 miljarder kronor under 2016-2020. Det handlar bland annat om en starkare militär närvaro på Gotland och en förstärkt ubåtsjaktsförmåga. Till detta ska läggas Hultqvists starka personliga engagemang för utvecklade militära samarbeten med omvärlden och värdlandsavtalet med Nato.
Det innebär emellertid inte att allt som behöver göras nu är gjort. Försvaret kommer att behöva ytterligare tillskott. I regeringens säkerhetsstrategi (som statsminister Stefan Löfven offentliggjorde under söndagens tal vid Folk och Försvars rikskonferens i Sälen), tecknas en mörk bild av utvecklingen i vår omvärld.
”Under den senaste tiden har det säkerhetspolitiska läget försämrats, särskilt efter Rysslands olagliga annektering av Krim. Vi har sett rapporter om främmande undervattensverksamhet på svenskt territorialvatten, och vi har sett en kraftigt ökad militär aktivitet kring Östersjön”, framhåller Löfven.
Det är en annan (mer realistisk) bedömning än den som gjordes av Cecilia Widengren (M), ordförande i den gamla försvarsberedningen.
18 oktober 2012 twittrade hon glatt om ”Ryssland som drar sig österut” och att ”Europa är säkrare än på länge”.
Vid ett besök i Moskva hade hon lyssnat på utfästelserna från ryska utrikes- och försvarsministrar!
Denna naiva bild av Ryssland var även bakgrunden till att Moderaterna vägrade att göra en blocköverskridande uppgörelse om försvaret våren 2014.
Säkerhets- och försvarspolitiken framstod inte som så viktig för M. Det var viktigare att kunna gå till val med ett nytt jobbskatteavdrag än att stärka försvaret. Av det skälet är det en smula tröttsamt att nu lyssna på Tomas Tobés, Hans Wallmarks och andra moderaters utfall mot Hultqvist, Löfven och regeringen. Istället skulle det vara klädsamt med viss självkritik på högerkanten. Moderaternas egen regeringstid innebar inget lyft av försvarsförmågan.
Tvärtom var det en period som präglades av svajiga säkerhetspolitiska bedömningar och oklarhet runt ledarskapet på Försvarsdepartementet.
Fortfarande återstår mycket att göra för Hultqvist. Men han har redan visat att han äger större insikt om omvärldsläget och behovet av militära resurser än sina företrädare i regeringskansliet.
Det är en god början.