Det finns, vilket påpekats tidigare, flera saker vi kan lära oss av hela den här Corona-krisen. Saker som vi lärt oss att göra nu, som vi kanske egentligen alltid borde göra. Sätt vi förhåller oss till varandra och oss själva, som egentligen skulle kunna implementeras som norm i vårt samhälle och vår kultur.
En sådan sak är ju bevisligen att vara noga med att tvätta händerna. Nog för att corona-viruset, Covid 19, har skördat offer och det inte är något man ska relativisera, men det är antagligen färre personer nu som insjuknar i vanlig magsjuka eller vanliga förkylningar, vilket faktiskt också kan dräpa de svagaste. Att tvätta händerna noggrant är verkligen något alla bör fortsätta göra.
Handtvätt, begränsat resande, och försiktighetsåtgärder är ju alla dessutom saker vi gör av hänsyn. Nu har det förvisso rapporterats om att även unga och friska personer gått bort till följd av corona-viruset, men de som framför allt drabbats är ju de som är äldre. Hänsyn till andra är också något vi bör fortsätta att bejaka, och att fundera på om resor och besök vi gör verkligen är värda risken ifall vi känner oss lite snuviga.
Digitaliseringen har (i och med det minskande resandet) fått ett uppsving på riktigt, då många företag har allt fler telefonkonferenser och dialoger över mail än tidigare. Detta är ännu en sak som vi antagligen skulle kunna göra i mycket större utsträckning än i vanliga fall.
Att stötta den lokala handeln är ännu en grej. Tidigare har nog de allra flesta bekymmerslöst beställt kläder och varor som de lika gärna hade kunnat köpa på stan i Piteå. Inte för att man inte vill ha ett levande centrum men för att det är smidigt och skönt att få hem sina varor i paket. Nu, när exakt all handel och alla branscher drabbas, känner vi starkare för de lokala företagen också för att där jobbar ju kanske en faster, en kompis, en bror.
Att stötta den lokala handeln går inte stick i stäv med att låta bli onödiga smittorisker heller, eftersom denna kris gjort att många ställt om. Flera restauranger som tidigare inte erbjöd take away gör numera det, vilket också är något som krisen framtvingat men som är ett rätt smart sätt att få flera kunder.
Uppskattande av välfärdspersonal är ännu en grej. För ett par veckor sedan föreslogs att alla svenskar bör gå ut på sina balkonger och applådera för folk som arbetar inom vården. En fin tanke, men som direkt fick kritik för att det faktiskt inte gör ett jota för de människor som jobbar inom vårdyrkena.
Att klappa händerna kan ju vara en fin gest, vi gör det ofta när andra yrkesgrupper (som musiker och skådespelare) utför sitt arbete. Men huvudsaken är att vi kommer ihåg att fortsätta uppskatta välfärdsarbetare även när krisen är över, och kämpar för högre löner och bättre villkor i denna yrkesgrupp. Det inkluderar även att rösta på partier som inte vill slakta välfärden.
Sist men inte minst så är värdet av medlemsskap i facket och i A-kassan tydligare än någonsin. Ändå har kanske många av oss tidigare tänkt att det är sådant som är onödigt, “det kommer inte att drabba mig”. Nu visar det sig att det mycket möjligt kan drabba varenda en av oss, alltifrån försämrade arbetsvillkor till ofrivillig arbetslöshet. Och det är de som redan är och varit medlemmar som betalar även för dig, den dag behovet knackar på och chockar.
Alla dessa grejer är sådant vi måste påminna oss själva om även den dag då krisen är över. Vilket den inte på långa vägar är.