Den senaste tiden har man kunnat läsa i Piteå-Tidningen om hur tvärbanan mellan Arvidsjaur och Jörn blivit en hett debatterad fråga. Igår skulle beslut från Trafikverket komma om huruvida tvärbanan ska upplåtas att bli tågtestbana, men beslutet sköts upp efter att arton kommunalråd skrivit på en protestlista. Även Inlandsbanan AB har protesterat.
De kommuner som varit positiva har främst varit Skellefteå och Arvidsjaur, medan exempelvis Jokkmokk och Arjeplog varit mindre nöjda med förslaget. “Konsekvensen blir att man omöjliggör utveckling av inlandsbanan till ett framtida transportstråk” skriver de arton kommunalråden i ett pressmeddelande.
Tvärbanan är idag inte i bruk, och Inlandsbanan skulle även den behöva rustas upp, och därför är det utifrån dagsläget inte konstigt att Arvidsjaur är positivt inställda till tågtestbanan, och motiverar sin inställning bland annat med att det skulle skapa arbetstillfällen i Arvidsjaur.
Samtidigt har Inlandsbanan länge stridit för att tvärbanan ska öppnas igen. Trafikverket har inte velat det, trots att de samtidigt utreder hur Inlandsbanan ska kunna ges större roll i det nationella järnvägsnätet. Det går inte att vara visionär och avveckla på samma gång.
Trots att en testbana troligen hade gett arbetstillfällen är det också ett sätt att helt klippa kontakten mellan kusten och inlandet. Det är logiskt att Skellefteå Kommun kanske inte bryr sig enormt mycket om det, särskilt inte när Norrbotniabanan väl är på plats och de har räls att resa norr- och söderut. Men att Arvidsjaurs kommun är positiva är därför mer häpnadsväckande.
Men som sagt, i nuläget kanske dessa arbetstillfällen lockar mer än en potentiell framtid där du kan ta tåget nästan var som helst i inlandet. Man kan ju dessutom undra var de underhållsmedel som Trafikverket haft för hela järnvägsnätet, inklusive tvärbanan, har gått. Sedan trafiken upphörde mellan Arvidsjaur och Jörn har inte en krona lagts på den rälsen. Det ger ju också ett mera berättigande till att sälja ut den, efter Trafikverkets egna val att inte satsa på denna räls i årtionden.
Det är också något som Sara Lundberg (S) använder som argument. “Ingen har brytt sig om tvärbanan på hur många år som helst” säger hon till Piteå-Tidningen. Det är sant, men det gör också hela debatten extra deppig. Resonemanget blir till att eftersom Trafikverket inte velat satsa är det alltså lika bra att sälja så åtminstone något tåg rullar längs rälsen.
Man kan ju även undra över hur många arbetstillfällen, och vilka pendlingsmöjligheter som skulle uppstå om norra Sveriges inland fick en fungerande tågtrafik. Vad skulle det göra med arbetsmarknaden i hela Norrland, och inte minst Arvidsjaurs kommun som skulle kunna vara knytpunkt både geografiskt och infrastrukturmässigt. Men för att detta skulle kunna ske måste planerna för tvärbanan ta en annan riktning, och det verkar ju inte heller ligga i Trafikverkets intresse att satsa på tåg i norra Sverige.
Egentligen är det vad som är allra mest intressant, också ur någon slags Norrlands-kolonialt perspektiv. “Hörni, ni har ju ändå ingen tågtrafik där uppe i norr, efter åratal av att andra regioner och sträckor prioriterats, så är det okej om vi låter andra testa tåg hos er som sedan kan rulla någon annanstans där reguljärtrafik faktiskt går?” Det är nästan skrattretande. Det bästa hade kanske varit om det gick att få både och, men det är i dagsläget inte en möjlighet. Vi får helt enkelt invänta och se vad beslutet blir i februari.