Nu händer det grejer. Efter flera månaders stiltje i regeringsbildningen, Alliansen plågsamma uppbrott, och det parlamentariska läge som gick att förutspå för mer än ett år sedan, är det äntligen dags för förhandlingar över blockgränsen.
Efter att Moderaternas partiledare Ulf Kristersson fatalt misslyckats, både med att samla stöd för sig själv som statsminister och med att hålla ihop Alliansen, så föreslog talmannen att riksdagen ännu en gång ska rösta om Stefan Löfven (S) som statsminister.
I och med det besked Centerpartiet kom med under gårdagen så kan knutarna äntligen vara på väg att lösas. C valde nämligen att gå ut med att de har tagit fram en lista med politiska krav för Socialdemokraterna att ta ställning till för att C ska släppa fram Stefan Löfven i den kommande statsministeromröstningen.
Annie Lööf (C) menar att kravlistan Stefan ska få bland annat rör sänkta skatter för företag, försämrad arbetsrätt, en säkrad valfrihet i välfärden, och möjligheten till marknadshyror. Enligt Lööf är det hur S mottar dessa krav som avgör hur Centern sedan röstar i statsministeromröstningen.
Det är en lista sannerligen orimliga krav, men Centerpartiet förstår givetvis sitt guldläge och tänker utnyttja det, vilket i sig är allt annat än orimligt. Dessa veckor har varit rätt tacksamma som Socialdemokrat, då svekdebatten mest rört de på högerkanten och S kunnat chilla under tiden som Alliansen bråkat.
Men nu kommer det skarpa läge då S ska börja fundera på vilka frågor de själva är beredda att kompromissa om. Vart gränsen åt höger går för Socialdemokratin för att säkra en S-ledd regering och hålla Sverigedemokraterna utanför förhandlingarna.
Det är en svårt sits för S. Men Stefan Löfven och laget han har omkring sig, med bland andra riksdagsgruppledaren Anders Ygeman, har länge visat att de är mycket goda förhandlare. De har redan en plan. Klart de har en plan. Stefan Löfven har sagt sedan Decemberöverenskommelsen 2015 att blockpolitiken måste dö och att mittenpartierna måste börja prata med varandra.
Så länge tjatar man inte om behovet av samtal utan att ha tänkt på vad man själv tänker säga när läget kommer. Löfven och Ygeman har redan gissat vad Centern kommer ställa för krav efter Alliansens uppbrott, och har förhoppningsvis tänkt på vad de ska möta med.
Kravet från C på säkrad valfrihet i välfärden borde vara lättast för sossarna att släppa fram. Socialdemokraterna är inte emot valfrihet, S har inte ens varit emot vinster i välfärden förrän alldeles nyligen. Det är inte en principiellt viktig fråga för Socialdemokraterna, det är en vänsterpopulistisk fråga som var skön för S att driva av den anledningen.
Däremot vore det katastrofalt ifall S tummade på arbetsrätten, både för Sverige och för Socialdemokratin. Det är nog Löfven med säkerhet medveten om, och vi får hoppas att hans svar till Lööf blir att försämrad arbetsrätt inte kommer på fråga. Denna kravlista från C är ett första skambud i en förhandling, men huvudsaken är att förhandlingar äntligen är igång.