Jobbcoacher som inte fungerar
Att få en jobbcoach betyder inte att man får ett jobb, men de antal jobbcoacher och de företag som erbjuder sina tjänster har dels fått jobb, dels tjänat pengar på andras problem. Det är en vildvuxen marknad som inte fungerar. I alla fall inte för de arbetslösa. Så många nya jobb har coacherna hittills inte kunnat erbjuda.
Skärpning. De arbetssökande har inte fått det bemötande som de kunde förvänta sig genom alliansregeringen satsning på så kallade jobbcoacher. Nu ska reglerna för dessa skärpas.
Foto: FREDRIK SANDBERG / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Arbetsförmedlingen har nu sent om sider dragit åt sig öronen och utnyttjar inte möjligheten att förlänga avtalen med sina externa jobbcoachföretag. Nu ska arbetsuppgifterna för coachföretagen i stället skärpas. Man ska tydliggöra vilka tjänster företagen ska stå för och skärpa utvärderingen av deras insatser. Märkligt att man vaknat först nu. När många miljoner redan kastats på hälleberget.
Fortfarande är var tredje person mellan 18 och 24 år är arbetslösa. Den ljusnande framtid är inte deras. Enligt SCB:s statistik är närmare 30 procent i åldersgruppen 18-24 år utan jobb.
De närmaste åren blir minst sagt hårda för de ungdomar som söker sig ut på arbetsmarknaden. De med sämst utbildningsbakgrund drabbas som alltid när jobben blir färre. Jobben finns inte och utan arbetslivserfarenhet blir det än svårare att få ett arbete. Sedan må arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin försöka trolla med olika medel och mål för att få fler ungdomar i arbete, men hittills har han inte lyckats. Den så kallade jobbgarantin har utvecklats till ett stort skämt.
Enligt arbetsförmedlingens egen prognos ser arbetsmarknaden mörk ut de närmaste åren. Det gäller både unga och gamla. För det är den allra yngsta gruppen och den äldsta som drabbas hårdast när nu arbetslöshetskrisen fördjupas.
Uppmaningen till ungdomarna är att fortsätta att utbilda sig under de jobbkrisår som ligger framför oss. På sikt kommer också ett generationsskifte på den svenska arbetsmarknaden när fyrtiotalistgenerationen går in i pensionsåldern.
För ungdomarna blir det trots allt att leva på hoppet. Från rege-ringen finns ingen hjälp att få. Istället uppmanas ungdomarna att gilla läget och försöka överleva trots arbetslöshet. Det är Sven Otto Littorins och alliansregeringens nya arbetslinje. Håll ut, men några jobb kan vi inte fixa!
För drygt ett år sedan stod finansminister Anders Borg i riksdagen och skröt över hur många nya arbetstillfällen som höger-
regeringen hade skapat och hur jobben skulle fortsätta att växa: "De kommande åren räknar vi med att den reguljära sysselsättningen ökar med 80 000 personer." Det var då det. Nu ligger högerrege-ringen lågt. Allt kan inte bero på lågkonjunkturen.
Arbetslöshetskrisen har över tid blivit allt djupare och drabbat allt fler. Dessutom ökar klyftorna i vårt samhälle. Besvikelsen över den förda politiken, och över politiker över huvud taget, är något som gör att många ungdomar vänder politiken ryggen och blir pirater. Vi kan förvänta oss fortsatt högarbetslöshet under de närmaste åren. Jobben kommer att bli den stora valfrågan 2010.
I en lågkonjunktur är kampen mot arbetslösheten, och då i alla åldersgrupper, av avgörande betydelse för människors framtid. Utan jobb finns bara otrygghet. Försörjningsstöd hjälper inte. Kommunernas socialbidragskostnader stiger snabbt i höjden. Kommer resurserna att räcka när krisen blir än djupare?