Arbetsgivaravgifter - löntagarnas pengar
I den politiska debatten används arbetsgivaravgifterna ofta som ett slagträ. Vissa debattörer ser dessa avgifter som ett hinder för tillväxt och något som till varje pris måste sänkas, medan andra ser detta som ett löneutrymme som löntagarna avstått från som en del i det solidariska trygghetssystem vi byggt upp i Sverige.
Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Arbetsgivaravgifter är en rad avgifter som ska vara med och finansiera olika trygghetssystem. Dessa olika avgifter ingår i arbetsgivaravgifterna; ålderspensionsavgift, efterlevandepensionsavgift, sjukförsäkringsavgift, arbetsskadeavgift, föräldraförsäkringsavgift, arbetsmarknadsavgift och allmän löneavgift. Av dessa avgifter är det främst den allmänna löneavgiften som, kanske med visst fog, beskrivits som någon form av löneskatt.
Det mest intressanta händer när man börjar granska hur de olika avgifterna utvecklats, och hur förhållandet dem emellan har förändrats. Med tanke på den borgerliga upprördheten över arbetsgivaravgifterna så borde en högerledd regering sänka avgifterna totalt och framförallt sänka den del som utgörs av allmän löneavgift. Jodå, visst har avgiften sänkts med en procentenhet år 2009. Men riktigt intressant blir det om man granskar vad som hänt med den allmänna löneavgiften. Den borgerliga regeringen höjde år 2008 denna avgift från 4,40 procent till 7,49 procent. Samtidigt sänkte man sjukförsäkringsavgiften från 8,78 procent till 7,71 procent för att år 2009 ytterligare sänka den till 6,71 procent. År 2008 sänkte man dessutom arbetsmarknadsavgiften från 4,45 procent till 2,43 procent. Den enda slutsats man kan dra av detta är att den borgerliga regeringen höjt den andel av arbetsgivaravgifterna som går direkt in i statskassan. Den har nämligen ökat från 13,6 procent av arbetsgivaravgifterna år 2006 till 23,8 procent år 2009.
Sänkningarna av sjukförsäkrings- och arbetsmarknadsavgiften är alltså betydande. Sänkningar på områden där vi dessutom fått se andra försämringar genomföras. Sjukförsäkringsavgiftens andel av arbetsgivaravgifterna år 2006 var 26,8 procent och år 2009 hade den sjunkit till 21,4 procent. Motsvarande siffror för arbetsmarknadsavgiften var år 2006 13,8 procent och år 2009 7,7 procent.
Men frågorna till alla som nu vill sänka arbetsgivaravgifterna måste vara "Vilken del av avgiften är det som ska sänkas?" och "Kommer löntagarna att kompenseras för det löneutrymme man tidigare avstått ifrån?".
Är det från sjukförsäkringen, ålderspensionen, eller kanske från föräldraförsäkringen pengarna för sänkningen ska tas? För regeringen är ju uppenbarligen inte beredd att ta kostnaderna för en sänkning på den allmänna löneavgiften. Det har man ju redan bevisat.
Effekterna av sänkta arbetsgivaravgifter måste leda till försämringar i våra trygghetssystem. Pengarna måste ju tas någonstans. Detta måste lyftas fram och belysas i debatten. En sänkning av arbetsgivaravgifterna får konsekvenser, för alla löntagare. Detta är inte en fråga som främst rör arbetsgivarna utan i minst lika hög grad alla löntagare. Det rör verkligen dig och mig.