Katrine Kielos kallade i sin söndagsledare i Aftonbladet det bådas tal en tävling om vem som är mest socialdemokratisk statsminister. Det kanske är sant, men i så fall segrade Stefan Löfven.
Den största nyheten i Löfvens tal var den miljard som Socialdemokraterna vill satsa på miljöinnovation. Detta skall ske tillsammans med en aktivare näringspolitik.
Det slagord han använde för att beskriva satsningen var hållbar frihet. En slags utkomst av hållbarhetsbegreppets tre delar: Social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. En idé om att frihet faktiskt kan ha olika dimensioner och att en frihet som håller i längden inte får överskrida jordens begränsningar och resurser.
Det finns en storhet i det begreppet; frihet har en större dimension än bara frihet från tvång.
För det är ju så att vi i alla lägen är helt beroende. Frihet så som oberoende av andra kommer alltid att vara en illusion. I varje läge är vi beroende av att någon annan tillverkar mat, att någon annan tar hand om våra sopor och att någon annan gräver upp jordens sällsynta, men för vår produktion nödvändiga, mineraler.
Vi är i alla lägen beroende av att bina pollinerar blommorna och att regnskogen reglerar jordens värme. Från vaggan till graven är vi beroende. Det var med den insikten som välfärdsstatens skapades, frihet från nöd och frihet från andras välvilja är en stor social inovation.
Samtidigt får vi inte luras att tro att bara för att vi i dag känner oss oberoende så är vi det. Vi inskränker varandras frihet hela tiden. Miljöfrågan är kanske det bästa exemplet på en situation där min frihet att till exempel köra bil får direkt inverkan på någon annans frihet från nöd.
Det är därför glädjande att Stefan Löfven äntrade talarstolen och talade om att frihet förutsätter en hållbar livsstil.
Samtidigt finns det ett ensidigt fokus i Löfvens tal på tekniska inovationer. Han vill skapa möjligheter för riskkapital att gå in och finansiera utveckling av det som kallas miljöteknik. Teknik som sedan kan gå på export och skapa nya jobb - sådan är planen.
Visst är det positivt om vi kan utveckla teknik som hjälper till att möjliggöra en mer hållbar livsstil, men det räcker inte. Vårt sätt att leva måste förändras, så är det bara. Miljöfrågan kan inte reduceras till en teknisk fråga.
Därför skulle det vara bra om Socialdemokraterna inte bara talade om tekniska inovationer och behovet av dessa. Den miljard som nu går till teknisk innovation borde även kunna gå till sociala innovationer.
Tvärvetenskapliga projekt som till exempel tar reda på hur vi kan minska vår konsumtion eller få människor att åka mindre bil - utan att detta orsakar svåra sociala konflikter. Det behövs forskning hur man driver igenom beslut som många gånger går emot starka näringslivsintressen.
Det finns en fara med att hänga upp sig på teknisk innovation. Vi tror många gånger att teknisk utveckling är ensidig, den är alltid positiv. Men som humanekologen Alf Hornborg har visat innebär teknisk utveckling oftast bara att vi flyttar ordning från en plats till en annan. I väst blir det en teknisk innovation i Kongos djungel innebär det inbördeskrig och hårda strider om ovanliga metaller.
"Gudspartikeln", Higgspartikeln, har i veckan upptäckts i CERN och vi har nu rört oss ytterligare ett steg mot att finna svaret på universums gåta. Det är i sig fantastiskt men att Stefan Löfven likt många tar det som intäkt för att människans förmåga att via naturvetenskapen förändra världen är fel. Ska vi hålla oss inom fysikens gränser bör vi nog ta en titt på entropin som säger oss att billig energi likt olja alltid är billig och dyr energi likt vindkraft alltid är dyr och att det faktiskt spelar roll för vilken användbarhet de har.
Världen går mot vad som kallats "peak everything", alltså att närmast alla viktiga naturresurser är på väg att ta slut. Detta kommer påverka vår ekonomi, något annat är omöjligt.
Att Socialdemokraterna i alla fall förstått vikten av miljöfrågan är oerhört glädjande. Nu är tid att ta nästa steg och på riktigt sätta sig in i den problematik som resurs- och energibrist innebära.
Jag tror vi kan ha förtröstan: framtiden ligger i våra händer och det är inte nödvändigt att det hållbara samhället är ett sämre samhälle. Bara annorlunda och det är det Socialdemokraterna måste förstå.
Politiken behövs för att styra utvecklingen men målet kommer inte kunna vara att landa ungefär där vi står i dag, bara med lite andra tekniska lösningar.
Men Löfven har ändå börjat den långa vandringen. Nu kommer återstår det stora arbetet.