PPP När jag sitter på jobbet och behöver koncentrera mig på en text under bearbetning sätter jag på mig hörlurar och letar reda på en Spotify-skiva, oftast med sökorden "meditation music". Sedan jag fick Sophie Zelmanis nya skiva "Soul" i handen har den fungerat på samma sätt. Som en ljudmatta medan jag jobbar.
Inte för att jag jämför meditationsmusik med Sophie Zelmanis, men det lugna viskande tilltalet är tryggt och vid det här laget invant. Och fint att skriva viktiga texter till.
"Soul" är Zelmanis nionde studioalbum, producerat av ständiga följeslagaren Lars Halapi, före detta medlem i Bo Kaspers orkester.
Titeln är inte en hänvisning till en ny musikinriktning utan kanske mer ska ses som en programförklaring. Det här är musik från själen, den låter så här.
De inledande spåren "Free now" och "I wouldn’t speak for him" ter sig ovanligt bleka till en början men växer med lyssningarna. Största avvikelsen kommer i duetten "For you" med Daniel Lemma, som har stor potential att bli spelad på radio.
Som vanligt är musiken från Sophie Zelmanis själ vacker, avskalad, känslig och skör men ändå med en stor klarhet och skärpa. "All about you" och "My soul remembers" är drygt sju och nio minuter långa, men istället för att vara en skiva som flyter ihop blir de olika spåren just olika spår med egen karaktär. I det lilla. Om man verkligen lyssnar.
Sophie Zelmani bjuder på ett delikat och precist album, som finner sin väg ända in i själen utan att vara magiskt. Det är skönt och befriande fritt att faktiskt höra tystnaden, att den också är en existensberättigad del av ljudet.
"Soul" är en skiva att lyssna på under frostnupna höstpromenader, en skiva att dricka kvällste till - och en skiva att skriva viktiga texter till.