Lawe Söderholm var en resandets man, och under ett helt liv besökte han världens alla hörn. När han fattade pennan fanns hjärtat däremot i norr, och i flera böcker skildrade han Norrbotten, dess landmärken, kultur och människoliv. Tillsammans med hustrun Stina gav han ut fyra faktaböcker, bland annat "Från fjällröding till åkerbär – mat på resan i Norrbotten", "Kyrkor i Norrbotten", samt "Kyrkor i finska Lappland". 2006 började han skriva på sin första roman. Författarlusten kom av sig när han något år senare blev änkeman.
Efter en tid tog han upp skrivandet igen och i september 2009 gjorde han sin skönlitterära debut med boken "Alfred handelsmannen". I den skildrar han hur det gick till i slutet av 1200-talet när de okända trakterna i norra Finland och Sverige befolkades och samhällen växte fram längs kusterna.
Mauritz Magnusson arbetade som redaktör för Lawe Söderholm när han skrev sina sista fyra böcker. Han berättar att han med största sorg fick meddelandet att Lawe avlidit på semester i sitt älskade Finland.
– Lawe var en fantastisk berättare som tog läsarna in i nya världar. Det var alltid spännande att jobba med Lawe, vi hade många diskussioner om ändringar, språk, innehåll och omslag. Att få jobba med en så kunnig, påläst och uppslagsrik författare var utvecklande och berikande, säger han.
Totalt skrev Lawe Söderholm elva böcker varav sju romaner. Hans sista volym "Hemkomsten", utgavs i maj 2020. Med den fjärde romanen i sviten om Lisa avslutade Lawe Söderholm sin berättelse om våld, makt och framgång. I boken skildras ett barns våldsamma uppväxt inom en laestadiansk församling.
"Hemkomsten" skildrar orter som Rovaniemi, Jakobstad, Sevettijärvi, Vasa och Piteå, platser som författaren kände väl till. Varje sommar spenderade Lawe Söderholm en del av sin tid på Västra kajens camping, och läsarna känner igen både kyrkstaden och Pite havsbad. Förankringen till Piteå förstärks då Lawe Söderholm samarbetat med Piteåfotografen och konstnären Maria Fäldt, som målat omslaget till boken.
Mauritz Magnusson minns sin vän och diskussionspartner, och beskriver Lawe Söderholm som generös, öppen och nytänkande.
– Lawe blev aldrig gammal, han kändes ung i sinnet hela tiden. Det är trist att förlora en vän, världen känns fattigare utan honom.