Trevligt, men inte roligt

Betyg: ++
Jag tycker det skriker kontraster mellan Jennifer Aniston och Steve Zahn. Kan ha att göra med stjärnstatusen och inte minst ett manus som initialt får en att haja till.
Så här ligger det till. Deras karaktärer, Mike och Sue, träffas på ett motell som hans mamma och pappa driver. Sue är resande i företagskonst.
Mike blir blixtförälskad inom en hundradels sekund och han går genast till "anfall" på ett sätt som påminner om en målsökande robot. Eller en stalkare. "Du har en snygg rumpa" är en av hans första kommentarer, men Sue är överraskande tålmodig vilket ger Mike än mer syre.
"Management" ger vissa stunder ett trevligt intryck utan att vara direkt rolig. Mikes panikartade försök när det krisar känns rent ut sagt löjligt, men uppvägs av hans insikt när han släpper taget och försöker gå vidare. Woody Harrelson har en biroll som förmögen expunkare, men han känns mest som utfyllnad.
Jennifer Aniston lyser sin vana trogen mest av alla.