Miljön är slutet på 90-talet och Dr. Squires (Kingsley) och Luke (Peck) träffas inledningsvis under terapisamtalen. Luke behöver inte betala för sig, utan Squires nöjer sig med att få lite gräs. Båda famlar i mörker, och har en mycket liberal hållning till just droger. Doktorn vräker i sig mer och mer i sin desillusionerade tillvaro, medan Luke drar sitt strå till stacken för att föräldrarna, som bara bråkar och har sig, inte ska tvingas flytta. Framför allt inte nu när Luke dessutom träffat sin drömtjej.
The wackness handlar inte bara om droger utan också om ängslan och längtan efter lyckan, inte minst det där ligget. Samspelet mellan Kingsley och Peck fungerar lika suveränt som Ronaldos och Roonys i Manchester United. Inte minst Peck gör en fantastisk insats om den sympatiske killen som lever på hoppet.