Dialogen är behållningen

Betyg: PPP
Det här är en remake från 1974, som jag inte sett och därför inte kan jämföra. Den modernare versionen är i varje fall intressant, laddad och har den där nerven som alltid är så kittlande. Allt kryddas dessutom med stjärnlirare som Travolta, Washington, Turturro och Gandolfini. Det lyfter förstås. Gisslandraman brukar vara gastkramande och otäcka och den här är inget undantag, bara lite ovanlig eftersom det mesta utspelar i ett tunnelbanetåg där 19 personer tagits som gisslan. Där styr gängledaren Ryder (Travolta) med järnhand, och samma får man väl säga om Garber (Washington) från sin position. Han sitter i kontrollrummet och blir den som sköter förhandlingarna med Ryder.
Just kontakten, eller dialogen, mellan de två är behållningen i filmen. Garbers lugna karaktär, ställd mot Ryders - iskall och galen. Turturro och Gandolfini gör biroller som polis respektive borgmästare.