Det är ingen renodlad humorshow, snarare en föreläsningsföreställning.
– Vi har irriterat oss på optimistmaffians floskler, säger Mattias Lundberg och målar upp bilden av positivt tänkande-samlingar där ett yrväder till föreläsare äntrar scenen till tonerna av Tina Turners ”The Best”.
Säger ifrån
Han växte upp i Älvsbyn där han bodde tills han var 20. Så småningom ledde psykologutbildningen honom till Umeå där han blev kvar. På 2000-talet började han jobba med komikern Lasse Eriksson som han gjorde showen ”Alla är olika” tillsammans med.
– Han var en enorm mentor som lärde mig hur man använder scenrummet med positioneringar och även hur man använder kroppen på scenen, plus röst, språk, pausering och intonation – hur man får bästa genomslag. Så är det med Janne också. Man lär sig mycket av den som kommer från ”andra hållet”.
I dag växlar Lundberg sin heltidstjänst på universitetet med att vissa kvällar och helger stå på scenen, en omväxling som förnöjer.
Upprinnelsen till den aktuella föreställningen var boken, podcasten och föreställningen ”Jäkla människa”. De två sistnämnda ett samarbete med Bylund som han lärde känna via en gemensam vän.
– Efter en föreställning hade arrangörerna bokat en flight som var alldeles för tajt. Vi utgick från att det skulle gå åt helvete, att det var sent och att det skulle vara snöstorm. Ingen av oss var särskilt arg. I stället började vi tänka ” vad kostar taxi, vad kostar helikopter”. Vi insåg att vi var lika.
I höstas släpptes deras bok ”Den lyckliga pessimisten” som ifrågasätter det positiva tänkandet och visar på alternativ.
– Nu hade vi ju inga förväntningar, som du förstår, men vi är överrumplade. Vi närmar oss en fjärde tryckning. Reaktionerna är roliga. Vi får mejl där folk skriver ”men äntligen någon som vågar säga ifrån” och ”det är precis så jag är”.
Hur det gick med den där flighten? Jodå, duon hann med planet, men Mattias Lundberg gör en central poäng av att utgå från det värsta.
– Det är det som är grejen med en lycklig pessimist. Vi gör gärna jobbet innan. Går det bra blir man dubbelt glad, säger han och utvecklar ett resonemang där han, som Luleå-anhängare, inte har några problem med att satsa en hundralapp på Skellefteåvinst i ett derby.
Optimisten chansar och får städa efteråt, enligt Lundbergs beskrivning.
– Jag lovar att det inte var en lycklig pessimist som var ansvarig för Hallandsåsen.
Glada - trots allt
Mattias Lundberg menar att det inte finns någon ensidig koppling mellan optimism och lycka. Snarare är det en sanning etablerad i folkmun – ”klart att man måste tänka positivt”. Han pekar också på en distinktion, att pessimister inte nödvändigtvis behöver framstå som tråkiga.
– Folk säger ”men ni är väl inte pessimister, ni är ju glada”. Det är det som är grejen.
Lundberg och Bylund uppträder inte som komiker och psykolog. Rollerna är kort och gott lyckliga pessimister. Med showen vill de påvisa det orimliga i tänk positivt-budskapet och visa på många absurditeter med det, när det inte funkar. Deras förläggare påpekade att det finns vissa saker man inte får säga i böcker. I showen blir det högre i tak och vissa namn som duon ”råkar nämna”.
– Om det sitter hyperoptimister i publiken och inte håller med, hoppas vi att de får skratta åt sig själva.
– Folk gillar det här, tror jag. Får man dåliga recensioner kan man alltid säga att recensenterna har haft för höga förväntningar.