- För mig är inte låttexterna utan de skrivna texterna det viktiga, det nya med boken säger han.
- Jag har inte uttryckt mig offentligt på prosa tidigare. Det försöker jag göra här. Och det har jag lagt ner många år på, därför blev jag glad när förlaget tyckte att texterna var värda att ge ut.
Vuxit ur mellansnack
Prosatexterna skildrar hur en viss låt växte fram, vilka människor Wiehe rörde sig med vid den tiden, vilka influenser han hade, vilket samhälle han levde i. Han berättar att många av dem vuxit ur mellansnacket på spelningar.
- Mina konserter består till 40 procent av prat, medan Bob Dylans består till 101 procent av musik. På det viset är jag en efterföljare till harpolekare och barder.
- I det muntliga berättandet finns alltid en motpart, man måste ha en rytm och kunna avgöra när skrattet ska komma. Det lär man sig på scen.
Mikael Wiehe öppnar för att följa upp "Aldrig bli som ni" med flera prosaverk.
- Jag har tvåhundra historier till som jag kan berätta och som är skitbra. Jag kommer nog att skriva ner dem också. Redan på gymnasiet visste jag att jag skulle bli författare. Så blev jag sångskrivare i stället. Men när jag skriver sånger kommer det mycket som inte är en sång, som inte går att få in i en sång, utan är bra som det är. Kanske ska jag ge ut det som "Mikael Wiehes lilla gula."
Cd-boxen innehåller en mix av Wiehes stora hits, som "Titanic", "Flickan och kråkan" och "Keops pyramid", mer obskyra låtar och tidigare outgivna versioner. Titeln "Aldrig bli som ni" kommer, säger han, från "någon sorts oppositionslusta".
- Att inte bli läkare utan popmusiker. Att bryta upp från jazzen och börja spela pop. Att från folkrocken börja experimentera med syntar.
- Mitt liv har varit ett ständigt försök att bryta mig ut ur mina egna och andras förväntningar.