En aprildag tog fotografen Moa Karlberg bilderna som ackompanjerar skivan och den här intervjun. Hon ville ta dem vid Baggensfjärden, en miljö där Taube själv vistades och där han bland annat skrev ”Kom i min famn”. Artisten beskriver fotosessionen som ”djävulusiskt kall”.
– Jag fick absolut inte le på någon bild. Det skulle vara ett allvar i tonen.
Det var under en av sina traditionsenliga julturnéer (ja, det blir en till vid årets slut) med pianisten Andreas Landegren som de började prata om nästa skiva. Hon ville ha ett sammanhållet tema den här gången. Bland kandidater som Ted Gärdestad och Bellman dök plötsligt Evert Taube upp.
– Jag är förtjust i svenskan. Har man en bra text är det kul att jobba med den, säger hon och konstaterar att den varan är det gott om i Taubes värld. Tio av de tänkbara kandidaterna fick strykas från hennes långalista.
Otippade låtval
Anna-Lotta Larsson berättar att det är väldigt olika stilar på låtarna på ”I dina drömmar”, som lånat sin titel från en av sångerna. Hälften av dem är välkända alster som ”Dansen på Sunnanö”, ”Fragancia” och ”Nocturne”, men här finns också ”Madam Läboms visa om den förunderliga kärleken”, ”Ronsard och herdinnan”, ”Kosterflickornas visa” och Evert Taubes sista sång, ”Minnet och tystnaden”, en dikt till hustrun Astri från 20-talet som tonsattes med hjälp av Norrbottensbördige pianisten Gunnar Svensson 1974.
Du väljer annat än bara E4?
– Det är tråkigt att bara köra rakt fram. Jag vill köra av, in på småvägarna.
Inte tjo och tjim
Andreas Landegren har producerat och arrangerat. Medverkar på den väldigt akustiska inspelningen gör även en stråkkvartett och gitarristen Mats Bergström.
På skivan blandas det ljuva, vackra och naiva, men också det erotiska och syndiga.
– Den är mer drömsk och melankolisk än det här tjo och tjim-Taube, det allsångsmässiga. Jag gillar när det blir det dolda och spännande. Mörka stråk kan vara intressanta.
Hon säger att Evert Taube är mycket mer än låtar som folk sjunger på fyllan till midsommar. ”Skrålande” är inget hon gillar.
Hon blir andfådd och trött när det blir för mycket klämkäckt och ”oh, så roligt vi har” i musiksammanhang. Allvaret vårdar hon gärna.
Finns det en skevhet i uppfattningen av Evert Taube?
– Ja, det tror jag. Framför allt tror jag att det är många unga som inte vet vem han var. Det faller i glömska. Det är kanske inte så konstigt, det kommer ju andra.
På frågan om Taubelåtar som hängt med henne genom åren blir det stopp. Här kommer en liten bekännelse.
– Jag kan inga sånger som jag inte aktivt lär mig. Andra kan Abbatexter och allsångstexter. Jag kan ingenting sådant. Jag lyssnar på ackord och harmonik, på musiken, men en text kan jag inte förrän jag studerar in den.
Taube kom in sent i livet för Anna-Lotta Larsson. Visst har hon uppskattat mångårige konsertkumpanen Göran Fristorps Taubetolkningar och visst har hon hört de kända visorna, men det är först på senare år som Taube riktigt har fastnat hos henne.
– Nu känner jag mig mogen att sjunga de här låtarna. Det är nog inte så lätt när man är 19, 20 år. Man bör nog ha levt lite grann, kan jag tänka.
Taubespelen
Precis när skivan var färdig blev hon ombedd att vara både konferencier och gästartist för 20-årsjubilerande Taubespelen i Grebbestad och Hässelby. Där delar hon scen med artister som Sarah Dawn Finer, Christer Sjögren, Marit Bergman och, förstås, Sven-Bertil Taube.
– Sven-Bertil har verkligen burit Evert Taubes mantel fint genom åren. Han vårdar minnet bättre än någon annan kan.
Eget bolag
”I dina drömmar” blir den tredje skivan hon släpper på egen etikett. Hon gillar att vara sin egen.
– Ingen bestämmer över mig. Det är väldigt skönt. Jag har haft ett bra liv och har väl lite grann framför mig. Jag ångrar ingenting.