I tre år jobbade illustratören och författaren Sofia Malmberg av och till med sin "Elin under havet", Augustnominerad barn- och ungdomsbok i fjol. Hon gjorde massor av research men när hon äntligen var färdig var första impulsen att göra om boken helt.
- Jag tycker det är jättelätt att förstå att man kan bli lurad. Barnen blir lyssnade på och sedda av någon som delar deras intresse, säger hon.
Sofia Malmberg berättar väldigt lite om själva det sexuella övergreppet men desto mer om tiden efteråt. 12-åriga Elin är chockad, deprimerad och till slut arg. Den vidriga verkligheten hanterar hon med hjälp av fantasin.
Människokännare
På botten av ett nyupptäckt hav får hon fatt i sina mörkaste känslor samtidigt som ett pandahårspänne blir hennes levande vän och sparringpartner. Med sina mangainfluerade bilder gestaltar Sofia Malmberg en berättelse hon tyckte saknades.
- Jag tyckte det fanns så många som fokuserade på själva övergreppet, ofta självbiografiskt, men inte på vad som hände känslomässigt efteråt.
Förövarna är ofta människokännare. De bekräftar sina offer och ger dem beröm, konstaterar Sofia Malmberg.
- Det där som föräldrar inte alltid gör tillräckligt - eller som de kanske gör, bara det att barn kan ha enorma behov periodvis.
Elins skam över att ha låtit sig luras är blytung; hon berättar inte för någon vad hon varit med om och hennes ensamhet är hjärtskärande.
"Varför kan hon inte få ringa till Bris" har varit en återkommande reaktion från vuxna läsare, men aldrig från de unga, berättar Sofia Malmberg, som tror det är väldigt vanligt att skammen tystar.
- Även om man berättar tvingas man ju på sätt och vis bli hjälte i sin egen saga, att bli stark när man är som svagast. Även om man har en psykolog som säger att "du blev lurad och bestulen, han hade inte rätt att göra så här" så måste Elin bestämma sig för det själv.
Ensam är även den djupt uttråkade Iggy i Hanna Gustavssons färska seriebok "Nattbarn". Tonårsångesten lyser genom ett slags fulestetik som inte hindrar hennes stornästa och finniga 14-åring från att äga självrespekt.
- Jag ville göra en peppande historia, ett alternativ, men inte som någon motvikt till alla hemska. Jag tycker att de är jätteviktiga också, eftersom det här är sådant som hela tiden sker, säger Hanna Gustavsson.
Stornästa Iggy-Ingrid
Iggy, eller Ingrid som hon egentligen heter, går i åttan. När skolfotografen otippat ser hennes hårdrocksintresse i stället för hennes feta hår väcks hoppet om en utväg från högstadietristessen.
- Man förstår hur glad hon blir över uppmärksamheten. Hon känner sig sedd när han kommenterar hennes ryggsäck och de börjar tala om musik. När man är tonåring räcker det inte med att ens mamma säger att man är bäst i världen, säger Hanna Gustavsson.
Styrkt av 29-åringens intresse letar 14-åriga Iggy rätt på honom på nätet och blir inte misstänksam ens när hon hittar honom på en tonårsmässig emosajt.
- Det här är en på många sätt jätteschysst kille, säkert uttalad feminist och medveten på olika sätt, säger Hanna Gustavsson.
- Och han fattar också att det utåt kanske inte ser så bra ut. Därför skämtar han för att avdramatisera lite. När de ska gå hem till honom säger han att de är på väg till hans tortyrkammare och undrar om hon vill ta med sig sin mamma.
- Något som jag ville gestalta i Ingrid är just den här känslan av att bli lurad, när man själv haft helt andra förväntningar på en relation och det sedan visar sig att det inte var så fint och bra, eller i alla fall inte enbart fint och bra.