Efter ett knippe album på tyska jazzbolaget ACT, senast den hyllade skivan med Neil Young-tolkningar, kom en passning från skivbolaget att hon skulle göra ”My soul kitchen” som precis släppts.
Albumet innehåller souliga favoriter av bland andra Stevie Wonder, Ray Charles och Al Green, men också ett knippe av Ida Sands egna låtar.
– Jag har också insett att det här är min styrka. Det känns naturligt och organiskt.
– Den här musiken är mitt musikaliska dna.
Vad är det du gillar?
– Det är lekfullt och groovebaserat. Den afroamerikanska traditionen. Framför allt är det svängigt. Man blir glad. Det bygger på kommunikation i bandet. Jag gillar inte när någonting är skrivet i sten.
Under sina ungdomsår hängde hon mycket på Fasching, en klubb där jazz, blues och soul är musikalisk basföda. Där lyssnade hon hänfört på artister som Nisse Landgren, som hon senare samarbetat med, och Michael Ruff, plus de musiker som i dag ingår i hennes band som hon har med sig till Piteå; Henrik Jansson, gitarr, Lars Danielsson, bas, och Per Lindvall, trummor.
– Sveriges musikelit. Det finns många bra, men de här har varit med länge och är välrenommerade. Vi har spelat ihop i många sammanhang genom åren.
Hon beskriver inspelningsprocessen som otroligt enkel. Tio låtar spelades in på två dagar.
– Att surfa på det här ”flowet” har varit kul.
De har spelat in live, med sång och allt, och sedan lappat lite sång i efterhand om det behövts.
– Det är mycket roligare för alla att gå på en gemensam dynamik.
Albumet ges ut i stora delar av Europa. Tyskland och Sverige är hennes främsta marknader och där väntar turnéer som hon förstås längtar ut på.
Ida Sand besöker Piteå med jämna mellanrum för att träffa släkt och vänner. Hon är född på Södersjukhuset, men folk tror ofta att hon är från norra Sverige.
– Jag har väl något norrländskt över mig. Det är nog någonting med min mentalitet. Jag är starkt präglad av Piteå. Min mamma pratade bondska hemma.
Präglad? Hur då?
– Jag kan känna en relation till stan, mentaliteten. Ett lugnare tempo. Jag lyssnade mycket på Euskefeurat när jag växte upp. Den kärva humorn känner jag igen i mig själv.
Spelningen på söndag blir som en hemkomst då?
– Jag förväntar mig att känna igen många i publiken. Det vore kul med bekanta ansikten.