Det första som möter besökaren är en färgorgie av 2 000, racketliknande löv som har skapats av lika många personer, från Soppero i norr till Ystad i söder. Den yngsta lövskaparen är sex år, och den äldsta 88. Inget löv är det andra likt. Fastsatta på 80 stommar av trä breder de ut sig som en stor skog i två av konsthallens salar. När utställningen är över ska de säljas på Tradera. Intäkterna ska skänkas till Vi-skogens planteringar i Rwanda, Kenya och Tanzania.
Samtid och hållbarhet
Utställningen följer ingen kronologi utan är uppbyggd utifrån teman som miljö, globalisering och identitet. Det som binder samman de olika rummen är att verken är samtida, gränsöverskridande och gjorda av hållbara material. Just användbarhet och hållbarhet har alltid utmärkt hemslöjden. Anne Edlund, projektledare för utställningen tror inte att det är någon slump att hemslöjd har blivit mer populärt under de senaste åren.
- Det är inte konstigt alls. I dag är vi till stor del avskurna från processen från ax till limpa. Det finns ett behov att följa något från början till slut och få jobba med händerna, säger hon.
Variationen bland de 2 900 verken är stor. Vissa slöjdare har arbetat i ull och textilier, andra i trä eller glas. En graffitimålning, digitala verk och tatueringskonst inspirerad av klassiska hemslöjdsmotiv ställs också ut.
Hugade besökare ska kunna skaffa sig en kurbitstatuering i en av salarna. Grovhuggna skulpturer delar sal med fint svarvade risgryn och tändstickor. I samma rum finns också en klänning gjord av aluminiumburkar.
Ny världsbild
Det kanske mest utmärkande rummet är "Mellan hopp och förtvivlan". De fem konstnärerna som skapat verken där är inte traditionella slöjdare utan har bjudits in att tolka hemslöjden ur ett utifrånperspektiv.
Sepidar Hosseini har, tillsammans med Hanna Berggren Larsen, skapat en omdefinierad världskarta inspirerad av gamla skolplanscher.
I ett lapptäckesliknande mönster har de klistrat ihop lackade papperskartor och upphävt de geografiska gränserna genom att bland annat placera Bagdad vid Borås.
- Det är ett tankeexperiment för att upplösa de hierarkier som finns mellan länder för att se hur man skulle uppleva världen om den såg annorlunda ut, säger Sepidar Hosseini.
Det är inte bara de geografiska gränserna som överskrids utan även konventioner om vad som är äkta hemslöjd.
- Jag har hört att det inom hemslöjden är helt fel att lacka, saker ska inte glänsa. Men jag gjorde det innan jag visste det.
- Även om vi har haft slöjdtraditionen i åtanke, och respekterat den, så har vi brutit mot konventioner utan att veta om det. Med små medel har vi skapat nytt, förklarar Sepidar Hosseini.
Traditioner viktiga
Alla utställningens verk bygger inte på nydanande tankar och brutna konventioner. Även en del mer traditionell hemslöjd som sameslöjd, broderade kuddar, träslevar, smörknivar och korgar får vara med.
Det är viktigt att bevara traditionerna även inom den samtida hemslöjden anser Kerstin Andersson Åhlin, generalsekreterare för hemslöjdsföreningarnas riksförbund:
- Det ska vara traditionellt. Tekniken och materialen är traditionella. Det svåraste är när man sätter fartränder på slöjden för att det ska bli aktuellt eller intressant. Tiden är sådan nu att slöjden får stå för vad den är. Det är inte så strängt vad man får eller inte får göra.
Även på Prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm står hemslöjden i fokus. I samband med att Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund firar 100 år genomförs en utställning som kretsar kring hemslöjdens förgrundsfigur Lilli Zickerman.
Utställningen "Lilli och prinsen - 100 år av hemslöjd och textil konst" tar avstamp i Lilli Zickerman och prins Eugen.
Från hemslöjd till textilkonst
Han var ordförande i Föreningen för svensk hemslöjd, hon var en socialt engagerad eldsjäl som brann för hemslöjden och den som grundat föreningen.
Zickerman arbetade under många års tid med att dokumentera hemslöjd. Flera av hennes fotografier av olika mönster inleder utställningen på Waldemarsudde.
I salarna visas hemslöjd från sekelskiftet, av pionjärer som Märta Måås-Fjetterström och Barbro Nilsson, och utställningen fortsätter sedan med samtida konstnärer som Annika Ekdahl och Pasi Välimaa.
Deras verk är inte traditionell hemslöjd utan snarare textil konst. Däremot har de inspirerats av Zickermans idéer och mönster.
Även nutida projekt i Zickermans anda om "hjälp till självhjälp" ingår. Ett av dem är "Vattenbärerskorna", textilkonstnären Elsa Agéliis broderiprojekt i Indien.