Han är ute på promenad när PT ringer upp. Han uppskattar Stockholm och den kontrast staden ger honom.
– Jag har tänkt att jag måste börja följa musiken. Det är praktiskt bättre att bo i Stockholm. Jag bodde jättelänge i Norrbotten som ett ”statement”, men det blev dyra resor när man turnerade och jag tjänar inte så mycket.
– Jag trivs bra här. Jag känner mig mer som en jokkmokkare här än vad jag gör i Jokkmokk.
Hur menar du?
– Det märks tydligt att man är högt uppifrån när man är bland folk som inte är det. Det kan vara härligt.
Körde i botten
Han har alltid satsat allt och när han säger att han är en musikalisk sökare är det bara att hålla med. Magnus Ekelund började som popartisten Elmo, bytte sedan bana till indiepop på svenska med Magnus Ekelund och stålet, men efter ett par plattor ömsade han skinn ännu en gång.
– Jag tröttnade på det jag höll på med, jag kom på att det var genremusik med förutbestämda regler. Jag gjorde ingenting speciellt kreativt banbrytande. Jag har alltid varit ärlig i mitt uttryck, men jag körde den där grejen i botten ganska tydligt. Jag hamnade i något slags kreativ kris.
Han var tvungen att återuppfinna sig själv och tog avstamp i en skateboardkultur som han var mycket inne i innan han upptäckte svensk indie.
– Jag hittade energi i det jag från början tyckte var väldigt bra musik. Jag återupptäckte Run DMC, Beastie Boys och Dead Kennedys. Väldigt modern musik också. Ur det föddes Kitok.
På allvar
Det har tagit ett tag att våga stå upp för den han är och säga saker ur ett sant perspektiv. Att resan har tagit tid har till viss del med avsaknad av riktiga förebilder att göra. Många representerar en storstadsnorm, säger han.
– Senare kom jag på att miljön jag kommer ifrån är på allvar. Jag tänkte att jag skulle beskriva den.
– Pratar man om de fina sakerna, om norrsken och midnattssol, låter det som om man gör reklam. Berättar man om burdusa släktingar eller att folk kör skoter på gatorna blir det nästan för tydligt, så folk tror att det är på skämt. Man hamnar alltid lite efter, kanske särskilt i Norrbotten och Lappland, eftersom man inte tas på allvar. Jag tänker att ”det där måste jag slå tillbaka emot”. Jag måste visa att det finns en verklighet i det, att jag har vuxit upp i det. Jag har inte bara bytt genre. Jag känner att jag äntligen har hittat hem i mitt uttryck, att jag gör någonting som ingen annan har gjort.
Han upplever själv att folk från norra Sverige har sämre självkänsla.
– Man är van att folk tycker att man är ”eljest”. Innan ”Paradise Jokkmokk” släpptes var det en som sa ”den här låten hade kanske kunnat slå om den fick heta ’Paradise Stockholm’ och du sjöng om platser som folk känner igen”. Man är liksom säker på att ingen ska bry sig. Det blev ju raka motsatsen, vilket är kul. Jag är inte någon representant, men jag vill bidra med mitt perspektiv.
Det blev ju succé i alla fall. Du behövde inte sjunga ”Paradise Stockholm”.
– Det hade nog inte gått tror jag. Själva poängen är att det är ett paradis i periferin.
”Paradise Jokkmokk” som blev Magnus Ekelunds största låt hittills är skriven som en hyllning.
– Alla som bor där vet att ett ställe som Jokkmokk inte är universums mittpunkt. Därför kändes det viktigt att sätta ett positivt ljus över ett ställe som nästan aldrig får det. Att visa att man existerar. Verserna handlar egentligen om hur det var för mig och mina kompisar förr, i tonåren.
New York-bilder
Han är precis hemkommen från sitt första besök i New York och har fått mer inspiration av alla intryck.
– Det var mäktigt. Att vara på Manhattan … Det är skyskrapor överallt, det ryker ut gatorna och taxibilarna är gula. Exakt som i varje film man någonsin sett.
I New York filmades även inslag till en kommande musikvideo.
– Jag kan inte säga vad låten heter, men videon ska blanda bilder från Jokkmokks marknad och New York. Sedan handlar den om att samer är bäst på fest (skratt).
Den du.
– Det är en festlåt, men ur ett ovanligt perspektiv kanske.
Musikaliskt bjuder Kitok på hiphop med element från rocken. Med sig på scenen har han Erik Zettervall, gitarr, och Stina Vikström, dj/klaviaturspelare.
Kitok skulle vara utåtriktad musik tänkte Magnus Ekelund från början. Så blev det också.
– Det finns så många sidor i den här musiken. På NRJ Digster Cruise spelar vi mellan house- och humorband, musik jag aldrig personligen lyssnar på. Sedan spelar vi hos en rockförening i Östersund, som kanske har uppfattat mina punkrötter, och sedan på en krog som Kalles.
Känner du att folk har fått upp ögonen för dig nu?
– Ja. Absolut, och det är kul att det kommer så mycket folk på spelningarna.